World Heritage governance and tourist development : a study of public participation and contested ambitions in the World Heritage Kvarken Archipelago
Svels, Kristina (2017-06-02)
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
02.06.2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3526-9
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3526-9
Kuvaus
Avhandlingen undersöker Unesco:s världsarv Höga Kusten/Kvarkens skärgård. Tyngdpunkten ligger på Kvarken sidan som utnämndes till världsarv 2006. Två tidsperioder utreds utgående ifrån begreppet offentligt deltagande: nomineringsprocessen för världsarvsutnämningen 1997–2005 och Kvarkens skärgård som världsarv 2006–2015.
Avhandlingens resultat uppvisar ett starkt engagemang från de lokala myndigheternas sida under världsarvets nomineringsprocess mellan åren 1997 och 2005 men ett svagt kommunalt intresse och ett nästan obefintligt lokalt deltagande. Världsarvsnomineringen har i stor utsträckning färgats av tidigare konflikter mellan den Österbottniska naturresursförvaltningen och den lokala befolkningen. Lokalinvånarnas bristande tillit till myndigheterna samt känslan att vara överbeskyddad genom diverse ålagda skyddsprogram utgör grunden för fortgående friktioner.
Efter världsarvsutnämningen 2006 har det lokala deltagandet tilltagit, dock med en synbar skevhet där lokalbefolkningen i stor utsträckning representerats av de lokala samfälligheterna. Å ena sidan skapar denna aktörsgrupp en viktig del av traditioner och lokal kunskap, men utgör samtidigt en märkbar maktfaktor inom de lokala samhällena. Å andra sidan har det s.k. projektsamhället gett lokalbefolkningen möjligheter till deltagande och indirekt påverkan i världsarvssammanhang.
Turismutvecklingen inom världsarvsområdet har utgjort en utmaning för världsarvsförvaltningen och de lokala turismaktörerna. Dels har regionen inte tidigare varit ett attraktivt besöksområde och dels har turismförvaltningsstrukturerna varit oklara. Destinationsuppbyggandet har varit problematiskt men uppvisar positiva tendenser från och med 2013 då ett nytt destinationsbolag grundats.
Slutligen bereder avhandlingen ett utvecklingsförslag där ett krav på offentligt deltagande utgör kärnan. Förslagsmodellen innebär lokal representation inom förvaltningsstrukturen för det gränsöverskridande världsarvet vilket skulle ge samtliga lokala invånare möjlighet att delta i världsarvsförvaltningen.
Avhandlingens resultat uppvisar ett starkt engagemang från de lokala myndigheternas sida under världsarvets nomineringsprocess mellan åren 1997 och 2005 men ett svagt kommunalt intresse och ett nästan obefintligt lokalt deltagande. Världsarvsnomineringen har i stor utsträckning färgats av tidigare konflikter mellan den Österbottniska naturresursförvaltningen och den lokala befolkningen. Lokalinvånarnas bristande tillit till myndigheterna samt känslan att vara överbeskyddad genom diverse ålagda skyddsprogram utgör grunden för fortgående friktioner.
Efter världsarvsutnämningen 2006 har det lokala deltagandet tilltagit, dock med en synbar skevhet där lokalbefolkningen i stor utsträckning representerats av de lokala samfälligheterna. Å ena sidan skapar denna aktörsgrupp en viktig del av traditioner och lokal kunskap, men utgör samtidigt en märkbar maktfaktor inom de lokala samhällena. Å andra sidan har det s.k. projektsamhället gett lokalbefolkningen möjligheter till deltagande och indirekt påverkan i världsarvssammanhang.
Turismutvecklingen inom världsarvsområdet har utgjort en utmaning för världsarvsförvaltningen och de lokala turismaktörerna. Dels har regionen inte tidigare varit ett attraktivt besöksområde och dels har turismförvaltningsstrukturerna varit oklara. Destinationsuppbyggandet har varit problematiskt men uppvisar positiva tendenser från och med 2013 då ett nytt destinationsbolag grundats.
Slutligen bereder avhandlingen ett utvecklingsförslag där ett krav på offentligt deltagande utgör kärnan. Förslagsmodellen innebär lokal representation inom förvaltningsstrukturen för det gränsöverskridande världsarvet vilket skulle ge samtliga lokala invånare möjlighet att delta i världsarvsförvaltningen.