”Nog är coronan verkligen ett grundläggande hot mot meningsfullhet och balans” – en kvalitativ intervjustudie om religiös coping bland teologistudenter vid Åbo Akademi under coronapandemin 2020–2021
Aaltonen, Lauha (2023)
Aaltonen, Lauha
2023
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023020325722
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023020325722
Tiivistelmä
Den globala coronapandemin, som bröt ut i slutet av 2019 i Wuhan i Kina, har medfört stora omväxlingar ekonomiskt, samhälleligt och socialt. Dess inverkan på olika aspekter i människors liv, till exempel psykiskt välmående, har redan studerats utifrån många perspektiv, men det har saknats en fallstudie som har en tydlig avgränsning på religiös coping bland finländska studenter under pandemin. Syftet med denna avhandling är att fylla detta tomrum genom att redogöra för de komplexa sambanden som finns mellan människors religiösa övertygelse och deras val av coping-metoder i en krissituation. Studien har utförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med 4 teologistudenter vid Åbo Akademi.
Forskningsfrågorna är följande:
1. Hur upplever de intervjuade teologistudenterna att deras religiösa övertygelse har varit till hjälp eller till hinder vid hantering av coronapandemin?
2. Har respondenternas religiositet förändrats under coronapandemin, och på vilka sätt?
Resultaten har tolkats utifrån Kenneth I. Pargaments teori om religiös coping vid krissituationer med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, och kategoriserats i följande undergrupper: signifikans och hot mot den, religionens betydelse under pandemin, religionsutövning under pandemin samt corona och förändringar i religiositet. Insamlat material tyder, i enlighet med den valda litteraturen, på att det inte finns en entydig copingstrategi som skulle fungera för alla människor. Samtidigt finns det metoder som ökar självkänslan och påverkar psykiska välmåendet positivt också i en krissituation. Två av respondenterna upplevde att coronapandemin har påverkat deras religiositet negativt. De andra två upplever att pandemins inverkan mestadels varit positiv. Möjligheter till offentlig religionsutövning har påverkats mest, vilket har lett till avsaknad av sociala kontakter och religiöst stöd samt hos två respondenter till en mer avlägsen relation till sin religiositet. Pandemin har å andra sidan fått alla respondenterna att komma på sätt att utöva religion privat. Alla respondenterna upplever att deras övertygelse har hjälpt dem att förhålla sig till och klara av pandemin. Det största upplevda stödet har varit hopp om och tillit till en bättre framtid.
Forskningsfrågorna är följande:
1. Hur upplever de intervjuade teologistudenterna att deras religiösa övertygelse har varit till hjälp eller till hinder vid hantering av coronapandemin?
2. Har respondenternas religiositet förändrats under coronapandemin, och på vilka sätt?
Resultaten har tolkats utifrån Kenneth I. Pargaments teori om religiös coping vid krissituationer med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, och kategoriserats i följande undergrupper: signifikans och hot mot den, religionens betydelse under pandemin, religionsutövning under pandemin samt corona och förändringar i religiositet. Insamlat material tyder, i enlighet med den valda litteraturen, på att det inte finns en entydig copingstrategi som skulle fungera för alla människor. Samtidigt finns det metoder som ökar självkänslan och påverkar psykiska välmåendet positivt också i en krissituation. Två av respondenterna upplevde att coronapandemin har påverkat deras religiositet negativt. De andra två upplever att pandemins inverkan mestadels varit positiv. Möjligheter till offentlig religionsutövning har påverkats mest, vilket har lett till avsaknad av sociala kontakter och religiöst stöd samt hos två respondenter till en mer avlägsen relation till sin religiositet. Pandemin har å andra sidan fått alla respondenterna att komma på sätt att utöva religion privat. Alla respondenterna upplever att deras övertygelse har hjälpt dem att förhålla sig till och klara av pandemin. Det största upplevda stödet har varit hopp om och tillit till en bättre framtid.