Förlåtelsetanken i själavårdslitteratur

Abstract

I denna avhandling undersöker jag hur tanken på förlåtelse kommer till uttryck i själavårdslitteratur. Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur mycket förlåtelsen behandlas i själavårdslitteratur och hur man föreställer sig dess funktion då man i själavårdsmöten träffar människor som behöver hjälp. För att få bredare perspektiv på ämnet studerar jag vad det menas med förlåtelse ur en kristen synvinkel och hur den här tolkningen av förlåtelsen har uppstått och utvecklats.

För att förstå förlåtelsetanken behövs ett större teoretiskt ramverk av själavård. Jag studerar själavårdens historia och ser hur själavården, sådan som den idag i Finland ter sig, har fått sin form. Jag studerar förhållandet mellan själavården och psykoterapin för att förstå psykoterapins inverkan på själavårdens sätt att bemöta människor och deras problem och livsfrågor.

Förlåtelsebegreppet relaterar till en rad andra centrala begrepp. Sådana begrepp är till exempel synd, skuld och skam. Den existentiella ångesten kan också ha förbindelse med förlåtelsetemat. Jag reflekterar över syndens, skuldens, skammens och existentiella ångestens teman och jämför dem med förlåtelsens tema samt jämför några av teman med varandra. Syftet med jämförelse och analysen är att kunna se vad till exempel skuld egentligen betyder för människan och hurdant inflytande den har på människans illamående, ångest eller andra känslor som människan lider av idag och vad det skrivs i själavårdslitteratur kring den här tematiken.

Materialet i studien utgörs av själavårdslitteratur i Finland och i Sverige. Även annat material har använts för att ge bakgrundsinformation eller en upplysande synvinkel kring temat som behandlas i studien.

Undersökningens viktigaste resultat är att se hur paradigmskiftet har förändrat själavårdsarbetet. Det tidigare kerygmatiska sättet att försöka hjälpa människan i nöd har förändrats till att se människan som unik expert på sin omständighet och att uppskatta henne och hennes behov primärt. Den här vändningen har förändrat synen på förlåtelsens roll i själavården. Den är inte mera ett allomfattande svar på människans nöd, utan man förstår att människans nöd kan bero på många varierande orsaker inte bara på hennes skuld eller religiösa angelägenheter. Många människor lider av skam och man har förstått att det är viktigt att kunna skilja mellan skam och skuld. Förlåtelse är inte svar på människans skamkänslor utan de ska mötas med barmhärtighet.