Arbetsrelaterad människohandel och offrens möjlighet till uppehållstillstånd i destinationslandet

Abstract

Abstrakt: Människohandel är ett brott mot mänskliga- och grundläggande rättigheter, och är en form av organiserad brottslighet. Majoriteten av offren för människohandel är migranter, och vad gäller arbetsrelaterad människohandel är den största delen av offren män. Även om de identifierade fallen av arbetsrelaterad människohandel verkar vara på uppgång, ligger fokus i akademisk litteratur främst på människohandel för sexuella ändamål. Offren för arbetsrelaterad människohandel kommer från olika förhållanden. Vissa har sökt sig till arbete utomlands för att kunna försörja sina familjer, andra kommer från så svåra förhållanden att de sett det som ett sätt att kunna överleva. Dessa kan befinna sig i destinationslandet både med och utan uppehållstillstånd. Bland annat rädslan för avvisning och för att förlora uppehållstillståndet i destinationslandet kan innebära att offren inte vågar anmärka på sina arbetsförhållanden. Syftet med denna avhandling är att lyfta ämnet arbetsrelaterad människohandel, och särskilt undersöka människohandelsoffers möjligheter att stanna kvar i destinationslandet genom uppehållstillstånd efter identifikationsprocessen och betänketiden. Analysen utgår ifrån det som föreskrivs i Människohandelskonventionen, Människohandelsprotokollet, Uppehållstillståndsdirektivet och Människohandelsdirektivet, men även övriga internationella källor såsom rättspraxis inkluderas bland annat vid analys av möjligheten att stanna i destinationslandet för att få tillgång till de rättigheter som det föreskrivs att brottsoffer har, samt vid redogörelse för utsatthet hos människohandelsoffer, och särskilt hos män. Dessutom tillämpas den finländska utlänningslagen samt två rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen vid analys av implementeringen av möjligheten till uppehållstillstånd för människohandelsoffer i den finländska lagstiftningen. Fokus ligger på människohandelsoffer från tredjeländer som befinner sig i EU. Slutsatsen i avhandlingen är att Människohandelsprotokollet och Uppehållstillståndsdirektivet i praktiken endast föreskriver om möjligheten till uppehållstillstånd för människohandelsoffer som samarbetar i en eventuell rättsprocess och utredning av människohandelsbrottet. Människohandelskonventionen erbjuder däremot också en möjlighet till uppehållstillstånd för människohandelsoffer baserat på dess ”personliga situation”. Det finns ändå ingen skyldighet för stater att tillämpa konventionen på denna grupp av offer. Man kan argumentera för att brottsoffers rättigheter kopplade till utredning och rättsprocess i destinationslandet kan påverka möjligheterna till tillfällig uppehållsrätt i destinationslandet, detta för att offret i enlighet med bindande rättsliga källor bland annat ska få tillgång till rätten till en rättvis rättegång, rätten till rättvist rättsmedel och möjligheten att låta sig försvaras. Denna slutsats får stöd från akademiskt håll. Vad gäller artikel 12 och 14(1)(b) i Människohandelskonventionen verkar motsägelserna vara oförenliga med artikel 12 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, men å andra sidan stämma överens med artikel 13 i den europeiska sociala stadgan om rätten till social och medicinsk hjälp. Vid analys av Finlands tillämpning av artikel 14(1)(a) i Människohandelskonventionen konstaterades att tolkningen av ”särskilt utsatt ställning” enligt RP 23/2006 delvis verkar kunna härledas till offrets könstillhörighet. Å andra sidan visar rättspraxis från HFD ärendena 2017:42 och 2017:42 att hot om våld kan fungera som en avgörande aspekt i bedömningen. Kravet på ”särskild utsatthet” i artikel 52 a 2 i Utlänningslagen kan alltså till viss mån anses stödja kampen mot den ökande arbetsrelaterade människohandel, trots att offren oftast är av manligt kön. Trots detta presenterades ändå statistik som visar på att en högre andel kvinnor än män som blivit identifierade som människohandelsoffer eller potentiella offer blivit beviljade uppehållstillstånd i Finland.