Planer utan en plan : En normkritisk innehållsanalys av planer för jämställdhet och likabehandling inom småbarnspedagogiken
Westerholm, Heidi (2024)
Westerholm, Heidi
2024
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2024040214252
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2024040214252
Tiivistelmä
Planer för jämställdhet och likabehandling infördes från och med den 1 juni 2023 inom småbarnspedagogiken, med en tvåårig övergångsperiod för likabehandlingsplanen (lag om jämställdhet mellan kvinnor och män 1986/609, 5b §; diskrimineringslag 2014/1325, 6a §). Detta kräver att pedagoger besitter en förmåga att både se och analysera begränsande normer i praktiken och har kunskap om hur man konkret kan arbeta med dem. Avhandlingen undersöker hur detta förverkligas i uppgörandet av planerna och hurudan beredskap som finns på fältet.
Det normkritiska perspektiv som ligger i grunden för avhandlingen innebär en förståelse av hur undermedvetna vanor, mönster, bemötande, förhållningssätt och budskap i fysisk lärmiljö skapar maktförhållanden som ger individer olika förutsättningar utgående från till exempel kön, etnicitet, funktion eller ålder (t.ex. Blomberg, 2020; Björkman & Bromseth, 2019). Dessa begräsningar kan vara uttalade, men är ofta subtila vilket innebär att pedagoger behöver vara medvetna om hur dessa tar sig uttryck för att kunna arbeta med dem.
Avhandlingens syfte är att identifiera vilka synsätt på jämställdhet och likabehandling som blir synliga i småbarnspedagogikens jämställdhets- och likabehandlingsplaner, samt att kartlägga vilka förutsättningar det finns för planernas tillämpningsmöjligheter i praktik. För att uppnå detta syfte har följande frågeställningar formulerats:
Hurudana synsätt på jämställdhet och likabehandling framkommer i planerna?
Vilka möjligheter och begräsningar finns i relationen mellan formuleringar i planerna och praktisk tillämpning av planerna?
Undersökningen görs som ett beställningsarbete i en kommun och resultaten kommer att tillämpas i praktiskt utvecklingsarbete inom kommunen. Sammanlagt analyserades nio planer, som berörde elva enheter för småbarnspedagogik. Planerna har analyserats genom innehållsanalys med ett normkritiskt perspektiv, för att möjliggöra en fördjupning och synliggörande av underliggande strukturer, innebörd och mening.
Resultaten presenteras i tre kategorier under respektive forskningsfråga och visar genomgående ett stort behov av kunskapsfördjupning och tydligare strukturer. Vad som framkom var att begreppen likabehandling och jämställdhet inte alls skiljdes åt, med följden att jämställdheten helt uteblev. Därtill fanns en uppfattning om att jämlikhet är det samma som delaktighet. Utmaningarna med att identifiera samtliga normer i praktik, ledde till en uppfattning om att alla är jämlika och inga utvecklingsbehov finns. Formuleringarna i både kartläggning mål och åtgärder bestod till stora delar av normbegrepp från småbarnspedagogikens styrdokument, konkretiserades inte och ledde till visioner framom åtgärder. Barnens delaktighet var synlig främst i tanke, inte i det praktiska arbetet och vårdnadshavare blev inte alls hörda. Kritisk reflektion förekom endast undantagsvis.
En förståelse för hur normer tar sig uttryck i praktiken behöver stärkas, men även avgränsas och stödas med yttre ramar. Det finns ett uttalat behov av att stöda barnens delaktighet, den normkritiska förmågan, jämställdhetens roll och uppgörandet av konkreta, förverklingsbara åtgärder. Det är dock tveksamt rimligt att förvänta sig att alla pedagoger besitter tillräcklig intersektionell normkritisk kompentens för att klara av detta uppdrag utan avgränsning. Tydligare ramar, stödmaterial och konkreta åtgärder för hur man stöder själva uppgörandet av planerna är lika viktiga som konkreta åtgärder i planerna.
Det normkritiska perspektiv som ligger i grunden för avhandlingen innebär en förståelse av hur undermedvetna vanor, mönster, bemötande, förhållningssätt och budskap i fysisk lärmiljö skapar maktförhållanden som ger individer olika förutsättningar utgående från till exempel kön, etnicitet, funktion eller ålder (t.ex. Blomberg, 2020; Björkman & Bromseth, 2019). Dessa begräsningar kan vara uttalade, men är ofta subtila vilket innebär att pedagoger behöver vara medvetna om hur dessa tar sig uttryck för att kunna arbeta med dem.
Avhandlingens syfte är att identifiera vilka synsätt på jämställdhet och likabehandling som blir synliga i småbarnspedagogikens jämställdhets- och likabehandlingsplaner, samt att kartlägga vilka förutsättningar det finns för planernas tillämpningsmöjligheter i praktik. För att uppnå detta syfte har följande frågeställningar formulerats:
Hurudana synsätt på jämställdhet och likabehandling framkommer i planerna?
Vilka möjligheter och begräsningar finns i relationen mellan formuleringar i planerna och praktisk tillämpning av planerna?
Undersökningen görs som ett beställningsarbete i en kommun och resultaten kommer att tillämpas i praktiskt utvecklingsarbete inom kommunen. Sammanlagt analyserades nio planer, som berörde elva enheter för småbarnspedagogik. Planerna har analyserats genom innehållsanalys med ett normkritiskt perspektiv, för att möjliggöra en fördjupning och synliggörande av underliggande strukturer, innebörd och mening.
Resultaten presenteras i tre kategorier under respektive forskningsfråga och visar genomgående ett stort behov av kunskapsfördjupning och tydligare strukturer. Vad som framkom var att begreppen likabehandling och jämställdhet inte alls skiljdes åt, med följden att jämställdheten helt uteblev. Därtill fanns en uppfattning om att jämlikhet är det samma som delaktighet. Utmaningarna med att identifiera samtliga normer i praktik, ledde till en uppfattning om att alla är jämlika och inga utvecklingsbehov finns. Formuleringarna i både kartläggning mål och åtgärder bestod till stora delar av normbegrepp från småbarnspedagogikens styrdokument, konkretiserades inte och ledde till visioner framom åtgärder. Barnens delaktighet var synlig främst i tanke, inte i det praktiska arbetet och vårdnadshavare blev inte alls hörda. Kritisk reflektion förekom endast undantagsvis.
En förståelse för hur normer tar sig uttryck i praktiken behöver stärkas, men även avgränsas och stödas med yttre ramar. Det finns ett uttalat behov av att stöda barnens delaktighet, den normkritiska förmågan, jämställdhetens roll och uppgörandet av konkreta, förverklingsbara åtgärder. Det är dock tveksamt rimligt att förvänta sig att alla pedagoger besitter tillräcklig intersektionell normkritisk kompentens för att klara av detta uppdrag utan avgränsning. Tydligare ramar, stödmaterial och konkreta åtgärder för hur man stöder själva uppgörandet av planerna är lika viktiga som konkreta åtgärder i planerna.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [596]