En introduktion till Günther Anders - från Mensch ohne Welt till Welt ohne Mensch och den nya moraliska situationen

Abstract

Denna avhandling ger en introduktion till den tyska filosofen Günther Anders liv och filosofi. Med avstamp i hans tanke om den prometheiska diskrepansen (prometheische Gefälle), det vill säga vår förminskade förmåga att föreställa oss konsekvenserna av våra teknologiska projekt, redogör jag för hans filosofis tematiska utveckling, från hans tidiga tema gällande den världslösa människan (Mensch ohne Welt), via insikten om den prometheiska diskrepansen, till hans senare tema gällande den potentiellt människolösa världen (Welt ohne Mensch). För att komma underfund med vad den prometheiska diskrepansen bottnar i, reflekterar jag över Anders tanke om hur bedyrandet av en ekonomisk och teknologisk rationalitet lyckats förlösa det monstruösa, den mest extrema formen av den prometheiska diskrepansen. Bedyrandet kan även förstås som ett förevigande av den ekonomiska och teknologiska rationaliteten, vilket i praktiken innebär att vi i blind hängivenhet tolkar världen genom denna rationalitet och på så vis begränsar vårt förnuft och gör oss mindre än vad vi egentligen är. Jag ger en kort historisk redogörelse av vår skapande förmåga, för att härigenom visa hur förnuftet kan sägas ha degenererat jämsides med den teknologiska utvecklingen och arbetsdelningen, från ett levande till ett instrumentellt förnuft. Det degenererade förnuftet kan ytterligare ses som ett led i att människan genom sin artificialitet abstraherats från sin mångfacetterade världsliga tillvaro, och formats till ett instrument för förevigandet av fantastiska ideal, vilka nödvändigtvis inte är de samma som hennes egna innersta frihetliga ambitioner. Jag lyfter således fram abstraheringen av den mänskliga existensen och hennes görande, och vad jag beskriver som en nonchalans gentemot den personligt världsliga tillvaron, som en väsentlig del i det skeende vari förnuftet och vår tolkning av tillvaron har degenererat. Enligt min framställning bidrar såväl det degenererade, instrumentaliserade förnuftet, som nonchalansen gentemot den världsliga tillvaron till våra svårigheter att föreställa oss våra projekts världsliga konsekvenser. Den prometheiska diskrepansen innebär också att vårt ansvar i någon mån omöjliggjorts. Jag reflekterar över vad ansvarsförlusten innebär och vilka våra ansvarsfulla möjligheter nu kan tänkas vara. Samtidens moraliska uppgift är för Anders att tolka tillvaron, så att världen inte utvecklas till en värld utan oss. Jag funderar över hur denna tolkningsprocess kan se ut genom att lyfta fram samtida exempel, men också genom att påpeka vikten av att återigen etablera ett levande och fantasifullt förnuft för att tolkningen, vår rationalitet, ska kunna inbringa en vidare förståelse för vår existens och fånga den mångfaldiga helhet vi nu och i framtiden bör vara en del av.