"Han tjänte hvad land som helst, där det betaltes väl" – En kanonkritisk textanalys av arkitekten Ernst B. Lohrmanns (1803 – 1870) exkludering ur kanon

Abstract

Arkitekten Ernst B. Lohrmann (1803–1870) anlände från Tyskland till Storfurstendömet Finland 1841, för att ta över Carl Ludvig Engels (1778–1840) plats som överintendent på Intendentskontoret. Under sin tjänstetid utvecklade Lohrmann förutsättningarna för arkitekturen i Finland, bland annat genom att etablera länsarkitektsystem och bygga ut förutsättningar för arkitektutbildningen för infödda finländare. Förutom sina administrativa plikter var han som intendent även ansvarig för en stor mängd byggnader runtom i landet, både som upphovsperson och som chef över landets övriga arkitekter. Trots sina bidrag till den finländska arkitekturen och dess förutsättningar, är han idag till stor del exkluderad ur den finländska arkitekturens kanon. Andra arkitekter som var aktiva under Lohrmanns tid är inkluderade, trots att flera av dem inte var lika produktiva eller högt uppsatta. Syftet med avhandlingen är att undersöka varför Lohrmann har en undanskymd plats i den finländska arkitekturens kanon, samt att ta fram en verklista för hans finländska produktion. Till forskningsfrågorna hör: Hur såg Lohrmanns reella bidrag till det finländska arkitekturfältet ut? Vad ansågs det om honom i samtiden och i senare översiktsverk? Varför exkluderas han ur kanon? Dessa frågor kommer att diskuteras genom en diskursanalytisk metod med ett kanonkritiskt läsande där den framväxande nationalromantiken och nationalismen samt bortnämning tas i beaktande. Det huvudsakliga materialet består av samlingsverk om arkitekturen under 1800-talet, och texter och brev skrivna av prevalenta arkitektur- och konstkännare i landet. Även det arkivmaterial som har plockats fram för sammanförandet av en verklista, mestadels från Riksarkivet i Helsingfors samt Helsingfors stadsmuseums digitaliserade arkiv, kommer att användas i avhandlingen. Bland den centrala teoretiska litteraturen räknas både befintlig forskning om skapandet av den finländska identiteten, samt akademiker som diskuterat nationalism och kanonisering på ett bredare plan. Resultatet av undersökningen pekar mot en allmän ovilja att erkänna Lohrmann som en framgångsrik arkitekt och konstnär, samt att han led både som Engels efterträdare och inom kontexten för den rådande nationalismen som letade efter ett nationellt konstuttryck som han inte hade en plats i. Däremot har hans framgångar som byråkrat ovilligt uppskattats. Med tanke på de stora symboliska uppdragen som Engel hade haft under sin intendentsperiod, och hur uppskattad han var både av folket och hans kollegor, var förväntningarna på Lohrmann alldeles för höga för att någonsin kunna mötas. Skrivandet om och runt Lohrmann har skett subjektivt utgående från vad andra tyckte om honom. Det har varit frågan om ideologi före estetik och logik.