Esseharpan : En studie av ett folkmusikinstrument och dess föränderliga kulturella betydelser
Nybacka, Martin (2023)
Nybacka, Martin
2023
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023051344290
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023051344290
Tiivistelmä
I avhandlingen studerar jag folkmusikinstrumentet esseharpan. Avhandlingens syfte är att undersöka esseharpan ur ett kulturanalytiskt perspektiv för att skapa en djupare förståelse av hur den har förändrats som kulturellt fenomen. Den huvudsakliga forskningsfrågan i avhandlingen är: hur har användningen av esseharpan i egenskap av föremål, musikinstrument och symbol förändrats?
Avhandlingen hör till ämnesområdet instrumentforskning och jag behandlar esseharpan ur ett kulturanalytiskt perspektiv. Den teoretiska referensramen består av olika teman som tangerar historiska bevarade instrument i likhet med esseharpan. Konservering och restaurering behandlar användningen av bevarade instrument och historien om dem. ”Revival” är ett centralt begrepp i min avhandling vilket innebär ett återupplivande av genrer och instrument. I en revival behandlas esseharpan på olika sätt av bland annat instrumentforskare, musiker och instrumentbyggare. Dessa är exempel på aktörer som använder esseharpan och fördjupar kunskapen om den. Många forskare har studerat olika instrument men ofta har det handlat om nationella instrument. Instrumenten kan också representera platser, regioner och kommuner. Esseharpan har genom sitt namn en regional förankring till den österbottniska byn Esse. Genom den här aspekten tillskrivs esseharpan ett så kallat symbolvärde som anknyter till platsen. Symbolvärden utgör en nödvändig beståndsdel i min analys eftersom avhandlingen är av kulturanalytisk karaktär.
Min materialinsamling består av ett halvt dussin halvstrukturerade intervjuer som jag har gjort under år 2022. Jag har också inkluderat nätmaterial eftersom jag är intresserad av esseharpans förändring. Materialet från internet är väsentligt för min avhandling mot bakgrunden av att en del spridning och diskussion om esseharpan förekommer online. Utöver det här materialet har jag använt mig av litteratur och artiklar som behandlar olika teman kring instrumentforskning. Flera arkiv har bidragit med material till avhandlingen.
Analysen visar att esseharpan har blivit till något mycket mera än det unika exemplaret som förvarats i Lappfors under en väldigt lång tid. Esseharpan har på sätt och vis genomgått en revival, eftersom den återgått till att vara ett spelinstrument från att ha varit ett museiföremål. Esseharpan har länge ansetts vara ett museiföremål, men numera är den ett instrument som används i praktiskt musicerande i allt högre grad. En revival har till stor del skett utanför Esse men instrumentets symbolvärde i förhållande till platsen har bestått. När en esseharpa tillverkas för spelsammanhang får den ofta olika modifikationer för att anpassas till nutida musikers behov. I själva spelandet på esseharpan används en repertoar som påvisar olika aspekter kring esseharpan.
Avhandlingen hör till ämnesområdet instrumentforskning och jag behandlar esseharpan ur ett kulturanalytiskt perspektiv. Den teoretiska referensramen består av olika teman som tangerar historiska bevarade instrument i likhet med esseharpan. Konservering och restaurering behandlar användningen av bevarade instrument och historien om dem. ”Revival” är ett centralt begrepp i min avhandling vilket innebär ett återupplivande av genrer och instrument. I en revival behandlas esseharpan på olika sätt av bland annat instrumentforskare, musiker och instrumentbyggare. Dessa är exempel på aktörer som använder esseharpan och fördjupar kunskapen om den. Många forskare har studerat olika instrument men ofta har det handlat om nationella instrument. Instrumenten kan också representera platser, regioner och kommuner. Esseharpan har genom sitt namn en regional förankring till den österbottniska byn Esse. Genom den här aspekten tillskrivs esseharpan ett så kallat symbolvärde som anknyter till platsen. Symbolvärden utgör en nödvändig beståndsdel i min analys eftersom avhandlingen är av kulturanalytisk karaktär.
Min materialinsamling består av ett halvt dussin halvstrukturerade intervjuer som jag har gjort under år 2022. Jag har också inkluderat nätmaterial eftersom jag är intresserad av esseharpans förändring. Materialet från internet är väsentligt för min avhandling mot bakgrunden av att en del spridning och diskussion om esseharpan förekommer online. Utöver det här materialet har jag använt mig av litteratur och artiklar som behandlar olika teman kring instrumentforskning. Flera arkiv har bidragit med material till avhandlingen.
Analysen visar att esseharpan har blivit till något mycket mera än det unika exemplaret som förvarats i Lappfors under en väldigt lång tid. Esseharpan har på sätt och vis genomgått en revival, eftersom den återgått till att vara ett spelinstrument från att ha varit ett museiföremål. Esseharpan har länge ansetts vara ett museiföremål, men numera är den ett instrument som används i praktiskt musicerande i allt högre grad. En revival har till stor del skett utanför Esse men instrumentets symbolvärde i förhållande till platsen har bestått. När en esseharpa tillverkas för spelsammanhang får den ofta olika modifikationer för att anpassas till nutida musikers behov. I själva spelandet på esseharpan används en repertoar som påvisar olika aspekter kring esseharpan.