Större myndigheter, billigare hälsovårdstjänster? : En empirisk analys av ekonomiska följderna av integrering av primärvård och specialvård under samma organisation
Krohn, Anders (2023)
Krohn, Anders
2023
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023032232782
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023032232782
Tiivistelmä
Under 2000 talet har Finlands regering försökt genomföra en reform av social- och hälsovårdstjänsterna för att motverka följderna av stigande hälsovårdskostnader och en åldrande befolkning. Syftet med reformen har varit att hindra en okontrollerad ökning av hälsovårdskostnader och att säkra lika tjänster för hela Finlands befolkning. År 2021 godkändes social- och hälsovårdsreformen i Finland och från och med år 2023 är välfärdsområden ansvariga för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna.
Medan reformförsök har gjorts i Finland, har det bildats ett antal samkommuner där primärvård, specialvård och sociala tjänster integrerats under en och samma organisation. De motsvarar på så vis delvis det som man försökt åstadkomma med reformen. Syftet med denna studie är att undersöka ifall medlemskommunerna i dessa samkommuner lyckats erbjuda specialvård och/eller primärvård mera kostnadseffektivt än övriga kommuner. Majoriteten av dessa samkommuner inledde sin verksamhet år 2017, men enstaka har inlett sin verksamhet åren 2007, 2010 och 2019. Som teoretiskt ramverk utnyttjas teori som används när kommunsammanslagningar undersöks. De två huvudpunkterna för och emot kommunsammanslagningar, är större organisationers stordriftsfördelar, mot mindre organisationers möjligheter att bättre anpassa sina tjänster till befolkning.
I analysen utnyttjas paneldata från åren 2006–2020. Medlemskommunerna i de ovannämnda samkommunerna bildar behandlingsgruppen, medan övriga kommuner bildar kontrollgruppen. Analysmetoden är tudelad. Först görs en klassisk difference-in-differences analys, där samkommunerna som bildades 2007, 2010 och 2019 utesluts från analysen, och behandlingstidpunkten 2017 används för att granska behandlingseffekten i majoriteten av samkommunerna. Efter detta används all data för mer robusta resultat, i en regressionsmodell med tvåvägsfixa effekter och behandlingstidpunkterna 2007, 2010, 2017 och 2019.
Resultaten tyder på att behandlingseffekten på kommunernas invånarmässiga specialvårdsnettodriftskostnader är mellan -4,8 och -2,8 procent. Motsvarande effekt för primärvården är mellan -7,1 och -5,6 procent. De statistisk signifikanta resultaten stämmer överens med teori om stordriftsfördelar inom hälsovårdstjänster. I tidigare empiri om ämnet har motstridiga resultat framförts, och resultaten i dessa studie är delvis i linje med tidigare resultat. Specialvårdens resultat tål test för intern validitet, medan primärvårdens modell tål endast en del av testen och resultaten är därmed mer tveksamma trots estimatets större storlek.
Trots osäkerheten av resultatens validitet, pekar alla resultat mot kostnadsbesparingar istället för – ökningar, vilket är ett positivt tecken med tanke på hälsovårdsreformen i Finland. Ifall välfärdsområdena i Finland lyckas nå liknande effektiveringar som samkommunerna i denna studie, skulle det innebära stora besparingar för den offentliga ekonomin.
Medan reformförsök har gjorts i Finland, har det bildats ett antal samkommuner där primärvård, specialvård och sociala tjänster integrerats under en och samma organisation. De motsvarar på så vis delvis det som man försökt åstadkomma med reformen. Syftet med denna studie är att undersöka ifall medlemskommunerna i dessa samkommuner lyckats erbjuda specialvård och/eller primärvård mera kostnadseffektivt än övriga kommuner. Majoriteten av dessa samkommuner inledde sin verksamhet år 2017, men enstaka har inlett sin verksamhet åren 2007, 2010 och 2019. Som teoretiskt ramverk utnyttjas teori som används när kommunsammanslagningar undersöks. De två huvudpunkterna för och emot kommunsammanslagningar, är större organisationers stordriftsfördelar, mot mindre organisationers möjligheter att bättre anpassa sina tjänster till befolkning.
I analysen utnyttjas paneldata från åren 2006–2020. Medlemskommunerna i de ovannämnda samkommunerna bildar behandlingsgruppen, medan övriga kommuner bildar kontrollgruppen. Analysmetoden är tudelad. Först görs en klassisk difference-in-differences analys, där samkommunerna som bildades 2007, 2010 och 2019 utesluts från analysen, och behandlingstidpunkten 2017 används för att granska behandlingseffekten i majoriteten av samkommunerna. Efter detta används all data för mer robusta resultat, i en regressionsmodell med tvåvägsfixa effekter och behandlingstidpunkterna 2007, 2010, 2017 och 2019.
Resultaten tyder på att behandlingseffekten på kommunernas invånarmässiga specialvårdsnettodriftskostnader är mellan -4,8 och -2,8 procent. Motsvarande effekt för primärvården är mellan -7,1 och -5,6 procent. De statistisk signifikanta resultaten stämmer överens med teori om stordriftsfördelar inom hälsovårdstjänster. I tidigare empiri om ämnet har motstridiga resultat framförts, och resultaten i dessa studie är delvis i linje med tidigare resultat. Specialvårdens resultat tål test för intern validitet, medan primärvårdens modell tål endast en del av testen och resultaten är därmed mer tveksamma trots estimatets större storlek.
Trots osäkerheten av resultatens validitet, pekar alla resultat mot kostnadsbesparingar istället för – ökningar, vilket är ett positivt tecken med tanke på hälsovårdsreformen i Finland. Ifall välfärdsområdena i Finland lyckas nå liknande effektiveringar som samkommunerna i denna studie, skulle det innebära stora besparingar för den offentliga ekonomin.