Förekomsten av tritium vid produktion av 18F
Sinisalo, Lotta (2023)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023021827710
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2023021827710
Tiivistelmä
Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur mycket tritium som bildas och vart tritium tar vägen vid Nationella PET-centrets produktion av 18F. Radiofarmaka märkt med 18F används vid positronemissionstomografi, som är en avbildningsteknik var patienten injiceras med radioaktiva märksubstanser och placeras sedan i en PET-kamera. Då radiofarmakan sönderfaller detekterar PET-kameran radioaktivitetsfördelningen i undersökningsområdet och producerar en tredimensionell avbildning.
Produktionen av radiofarmaka med 18F är en flerstegsprocess och vid det första steget bestrålas 18O-anrikat vatten med protoner som har accelererats med en cyklotron. Vid bestrålningen bildas 18F, och tritium som en biprodukt. För avhandlingen har det analyserats prov från det bestrålade vattnet, samt från de påföljande stegen i syntesen där det bestrålade vattnet leds genom en anjonbytare för att fånga upp fluor, varefter en kaliumkarbonatlösning används för att skölja ut fluoret ur anjonbytaren. Flera steg i processen kunde inte analyseras, men däremot analyserades en slutprodukt.
Mätningarna av tritium utfördes med en vätskescintillationsräknare, LSC, som mätte antalet sönderfall från vätskeprov. Tritium sönderfaller spontant via β—-sönderfall, och avger β-strålning med en låg kinetisk energi. För att LSC ska kunna detektera låg energisk strålning, kräver metoden en scintillationsvätska som omvandlar β-strålning till en ljussignal.
Mätningarna utfördes genom att blanda vätskeprov med dejoniserat vatten och scintillationsvätska. Resultaten från mätningarna visade att det bildas en hel del tritium vid bestrålning av 18O-anrikat vatten. Mängden tritium i slutprodukten kunde inte verifieras. En liten mängd tritium uppmättes i slutprodukten, men resultatet hade en stor osäkerhet och kunde vara bakgrundsfluktuationer. Mätningarna gav inte entydiga svar på vart tritium tar vägen i syntesförloppet. Avhandlingen bidrar till PET-centrets intresse av ökad patientsäkerhet och kan fungera som bas för vidareforskning.
Produktionen av radiofarmaka med 18F är en flerstegsprocess och vid det första steget bestrålas 18O-anrikat vatten med protoner som har accelererats med en cyklotron. Vid bestrålningen bildas 18F, och tritium som en biprodukt. För avhandlingen har det analyserats prov från det bestrålade vattnet, samt från de påföljande stegen i syntesen där det bestrålade vattnet leds genom en anjonbytare för att fånga upp fluor, varefter en kaliumkarbonatlösning används för att skölja ut fluoret ur anjonbytaren. Flera steg i processen kunde inte analyseras, men däremot analyserades en slutprodukt.
Mätningarna av tritium utfördes med en vätskescintillationsräknare, LSC, som mätte antalet sönderfall från vätskeprov. Tritium sönderfaller spontant via β—-sönderfall, och avger β-strålning med en låg kinetisk energi. För att LSC ska kunna detektera låg energisk strålning, kräver metoden en scintillationsvätska som omvandlar β-strålning till en ljussignal.
Mätningarna utfördes genom att blanda vätskeprov med dejoniserat vatten och scintillationsvätska. Resultaten från mätningarna visade att det bildas en hel del tritium vid bestrålning av 18O-anrikat vatten. Mängden tritium i slutprodukten kunde inte verifieras. En liten mängd tritium uppmättes i slutprodukten, men resultatet hade en stor osäkerhet och kunde vara bakgrundsfluktuationer. Mätningarna gav inte entydiga svar på vart tritium tar vägen i syntesförloppet. Avhandlingen bidrar till PET-centrets intresse av ökad patientsäkerhet och kan fungera som bas för vidareforskning.
Kokoelmat
- 114 Fysiikka [25]