Partiell migration hos koltrastar (Turdus merula) ̶ morfologiska skillnader mellan övervintrande och migrerande individer i Finland
Granroth, Christa (2022)
Granroth, Christa
2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202301122714
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202301122714
Tiivistelmä
Koltrasten (Turdus merula) är en välkänd fågelart som trivs i både stadsmiljöer och i skogar. De fennoskandiska koltrastarna är partiellt migratoriska, vilket innebär att en del av populationen stannar kvar för att övervintra på häckningsområdet, medan resten flyttar söderut på hösten och återvänder för att häcka på våren. Av de finska koltrastarna flyttar största delen av bort under oktober ̶ november i västsydvästlig riktning. Klimatförändringen leder till mildare vintrar, och minskar på behovet att flytta, vilket kan leda till mera övervintrande koltrastar. Koltrasten har blivit en av de allmännaste arterna som övervintrar i städer. Enligt flera hypoteser borde de övervintrande och flyttande individerna ha morfologiska skillnader. Det finns två hypoteser som förutspår att mindre individer migrerar oftare: 1) de större individerna har bättre köldtålighet och därmed bättre förutsättningar att klara vintern och 2) dominanta individer, främst fullvuxna hanar anses vara de huvudsakliga övervintrarna. I detta arbete analyseras koltrastar som är ringmärkta i Finland för att ta reda på ifall den övervintrande andelen av populationen skiljer sig morfologiskt från den migrerande. Som mått användes vinglängden från ringmärkningsstunden. Köns- och åldersfördelningen granskas för att se om någondera gruppen prefererar att stanna eller flytta. Resultaten indikerar att det finns en liten morfologisk skillnad mellan koltrastar med olika migrationsstrategier. Det finns en närapå signifikant indikation på att hanar i högre grad än honor prefererar att övervintra. Ingen signifikant skillnad fanns i åldersfördelningen mellan övervintrande och migrerande individer. The blackbird (Turdus merula) is a well-known bird species that thrives in both urban environments and in forests. The Fennoscandian blackbirds are partially migratory, meaning that part of the population remains to overwinter in the breeding area, while others move south in the fall and return to breed in the spring. Most of the Finnish blackbirds migrate during October ̶ November in a west-southwest direction. Climate change leads to milder winters, and reduces the need to move, which can lead to more wintering blackbirds. The blackbird has become one of the most common species wintering in cities. According to several hypotheses, the wintering and migrating individuals should have morphological differences. There are two hypotheses that predict that smaller individuals migrate often: 1) the larger individuals have better cold tolerance, and thus better conditions to survive the winter and 2) dominant individuals, mainly adult males are the main overwinters. In this work, blackbirds ringed in Finland are analyzed to find out if the wintering part of the population differs morphologically from the migrating part. The wing length from the ringing situation was used as a measure. The gender and age groups are examined to find out if either group prefers to stay or migrate.
The results indicate that there is a slight morphological difference between black-birds with different migration strategies. The gender distribution was close to be significant, indicating that males prefer to overwinter. No significant difference was found in the age distribution between wintering and migratory individuals.
The results indicate that there is a slight morphological difference between black-birds with different migration strategies. The gender distribution was close to be significant, indicating that males prefer to overwinter. No significant difference was found in the age distribution between wintering and migratory individuals.