Kompetens. : Tre utredningar av begreppets betydelse

Abstract

Sedan mitten av 1990-talet/början av 2000-talet har många pedagogiska teoretiker bytt ut begrepp som kunskap, kvalifikation, bildning och utbildning mot begreppet kompetens. Begreppet kompetens har beskrivits som ett ”tidsenligt begrepp” (Illeris 2013, s. 38), en beskrivning som leder till två frågor: (1) Vilken tid lever vi i som gör kompetensbegreppet mera passande än andra begrepp som tidigare har varit centrala, såsom bildning, kvalifikation eller expertis? Och (2) vilka semantiska och djupgrammatiska strukturer gör just detta begrepp mera användbart än andra pedagogiska begrepp? Denna pro gradu-avhandling består av tre publicerade artiklar som letar efter svar på den andra frågan. I artikeln ”Svårigheter i att definiera begreppet kompetens” (Schaffar 2019). kartläggs de många olika betydelser som kompetens har i det svenska språket. Begreppet ”kompetens” används både som ett begrepp för att beskriva interpersonella och organisationsteoretiska frågor samt som en beskrivning av en förkroppsligad egenskap hos en enskild individ. Kompetens lyckas därmed bära på både en psykologisk innebörd av en inre läggning eller disposition och en sociologisk betydelse som en kategori som organiserar uppgifter och maktförhållanden i offentliga och privata institutioner. En kort historisk översikt visar att ”kompetens” har en komplex etymologi som kan förklara dessa många möjliga användningar och de olika ontologiska och epistemologiska antaganden som uppstår ur dem. Artikeln ”Competent uses of competence: On the difference between a value-judgement and empirical assessability” (Schaffar 2021) utgör en djupgramatisk analys av begreppet kompetens. Med hjälp av Wittgensteins distinktion mellan transitiva och intransitiva användningar av begrepp (1965) och Hollands beskrivning av ”mastery” (1980) lyfter artikeln fram två betydelser av ”att vara kompetent”. Att vara kompetent uttrycker å ena sidan en uppskattning av personen i fråga. Det är ett värdeomdöme. Å andra sidan pekar det på en persons (formella) kvalifikationer. Den kontinentala pedagogiska traditionen har beskrivit denna centrala skillnad i pedagogik med begreppsparet Bildung och Ausbildung (bildning, den intransitiva betydelse kontra utbildning/träning, den transitiva betydelsen). Artikeln kritiserar begreppet kompetens för att vara ett svagare teoretiskt begrepp då det osynliggör denna skillnad. Den tredje artikeln ”Educating Judgment. Learning from the didactics of philosophy and sloyd” (Schaffar & Kronqvist 2017) fördjupar frågan hur det som eftersträvas med begreppet kompetens, en förmåga att agera i framtida okända situationer, kan konkret förverkligas. (1) Att lära sig något implicerar att den kunskap som förmedlades i någon mån överskrids av eleverna och studerandena. Hur ska lärare och utbildningsprogram konkret förbereder eleverna på framtida, okända uppgifter? (2) Studerande ska även sträva efter att producera arbete av god kvalitet. Hur kan utbildningar hjälpa dem att utveckla sin omdömesförmåga så att de kan skilja mellan bättre och sämre kvalitet? I artikeln jämförs filosofins och slöjdens didaktik. Här synliggörs att dessa två utmaningar är tätt sammanvävda i alla undervisningssituationer. Att utveckla förmågan att bruka omdömen om vad som är god kvalitet innebär alltid samtidigt att man förmår se vad som är viktigt i just den särskilda situationen som man befinner sig i och ska utföra arbetet i. Det i sin tur låter studerande utveckla beredskapen att även kunna (re)agera i okända, framtida situationer. Helheten i denna pro gradu-avhandling kritiserar införandet av begreppet kompetens som ett centralt teoretiskt och utbildningspolitiskt begrepp.