Anamnesis revitaliserat : Om former av tänkande och teknologi från Platon till Stiegler
Ehrenkrona, Carl Henrik (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022110964954
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022110964954
Tiivistelmä
Digital technology has rapidly and radically transformed present-day society. As the human mind enters into new technological relationships, age-old cognitive processes, that we have come to know as memory and attention, are being solicited in novel ways. A parallel development occurred in ancient Greece as alphabetic writing gained traction and disrupted a predominantly oral culture. The drama of this disruption and the philosophical questions that it sparked is vividly portrayed in Plato’s dialogue Phaedrus. In this dialogue, Plato develops a complex and multi-layered critique of writing. While doing so, he is simultaneously goaded into expanding an implicit theory of human memory. Of particular importance to Plato in this regard is the concept of anamnesis, or recollection.
The purpose of this study is to elucidate the platonic concept of anamnesis. First by showing how anamnesis is intertwined with important platonic themes such as truth and knowledge, and then by demonstrating how anamnesis seems to be just as much about attention as about memory. The point is driven home by supporting evidence from the dialogues Meno and the State. Furthermore, it is argued that the seemingly self-contradictory platonic act of criticizing writing in writing is vindicated by an understanding of how Plato’s way of writing can be seen as profoundly anamnestic. The main features of such anamnestic writing is subsequently sketched.
Showing how anamnesis can be understood in naturalistic terms as an attempt to articulate a specific psychological experience of thought, where attention and memory cooperate in characteristic ways, serves the purpose of dislodging the concept from its immediate context in order to be able to relate it to similar examples later in the history of human thought.
A family resemblance approach is used, where the platonic articulation of anamnesis serves as the paradigm case, allowing for revealing comparisons with the writings of early modern thinker Montaigne and late modern thinkers Marcel Proust and Simone Weil. Thus, anamnesis is shown to be a tremendously rich concept, that covers aspects of both memory and attention, and is intimately related to questions of truth, self-knowledge and writing, in and beyond Plato.
A revitalized understanding of anamnesis then allows for a re-evaluation of Bernard Stiegler’s pharmacological critique of technology. The continuity between Plato’s sophisticated critique of writing in the Phaedrus and Stiegler’s modern critique of technology is stressed. It is argued that Stiegler is faithful to the basic tenets of the platonic critique, even when he draws on the terminology of Derrida’s anti-platonic reading. Crucially, it is shown that, once we see the continuity of Stieglers critique with that of Plato’s, and once we acquire possession of an enriched concept of anamnesis, new and more potent ways of developing the stieglerian critique of technology can be pursued.
Finally, anamnesis revitalized shows that questions of human thought and its relation to technology are tied up with existential, aesthetical and epistemological themes, and thus cannot be meaningfully investigated solely by the empirical sciences. It is proposed that philosophy has an important role to play in the debate about technology and its role in our lives in the 21st century by reminding us of the richness and value of human thought. Den digitala teknologin har på kort tid och i grunden transformerat vårt samhälle. Det mänskliga medvetandet vävs in i nya teknologiska förhållanden, och urgamla kognitiva processer, som vi känner under namnen uppmärksamhet och minne, tas i anspråk på nya sätt. En likartad utveckling ägde rum i antikens Grekland när den alfabetiska skriften fick allmän utbredning och transformerade en huvudsakligen muntlig kultur. Detta disruptionens drama – och de filosofiska frågor som då väcktes – finns bevarat i Platons dialog Faidros. I denna dialog utvecklar Platon en komplex och mångbottnad kritik av skriftspråket. Denna skriftspråkskritik artikuleras i relation till människans minnesförmågor och i Faidros framskymtar en till stora delar implicit minnesteori. Av särskild betydelse för Platon är härvidlag begreppet anamnesis, eller återerinran.
Syftet med detta arbete är att klargöra det platonska begreppet anamnesis. Först genom att visa hur anamnesis är sammanflätat med centrala platonska temata såsom sanning och kunskap, och sedan, genom att visa hur anamnesis förefaller handla lika mycket om en form av uppmärksamhet som en form av minne. En jämförande läsning av dialogerna Menon och Staten ger ytterligare belägg för denna ståndpunkt. Härvidlag kastas nytt ljus över Platons motsägelsefulla skriftspråkskritik genom att de anamnestiska kvaliteterna hos Platons sätt att skriva synliggörs. Grunddragen i vad som kan kallas en anamnestisk skrift utarbetas.
En central uppgift är att visa hur anamnesis kan förstås i naturalistiska termer som ett försök att artikulera en specifik psykologisk erfarenhet av att tänka, där uppmärksamhet och minne samverkar på ett karaktäristiskt sätt. Den naturaliserande rörelsen möjliggör friläggandet av anamnesis och öppnar upp möjligheter att relatera anamnesis till senare exempel i det mänskliga tänkandets historia.
I arbetets undersökande del fungerar den platonska artikuleringen som paradigmatiskt exempel och används för att synliggöra familjelikheter med skrivandet hos den tidige moderne tänkaren Montaigne, och de senmoderna tänkarna Marcel Proust och Simone Weil. Anamnesis framstår nu som ett mycket rikt begrepp, som täcker in aspekter av både uppmärksamhet och minne, samt är relaterat på en mångfald av sätt till frågor om sanning, självkännedom och skrift.
Arbetet är av betydelse bland annat för att fördjupa och utveckla Bernard Stieglers farmakologiska teknologikritik. Kontinuiteten mellan Platons sofistikerade skriftspråkskritik i Faidros och Stieglers moderna teknologikritik betonas. Trots att Stiegler utgår från Derridas anti-platonska läsning och vokabulär visas det hur Stiegler alltså är trogen grunddragen i den platonska kritiken. Ett avgörande resultat är att det berikade anamnesis-begreppet möjliggör nya och mer kraftfulla sätt att driva den stieglerska kritiken vidare. Avslutningsvis visar anamnesis revitaliserat att frågor om det mänskliga tänkandet och dess relation till teknik är sammantvinnade med existentiella, estetiska och epistemologiska temata och att dessa frågor inte på ett meningsfullt sätt kan besvaras endast med hjälp av de empiriska vetenskaperna. Filosofin har en viktig uppgift att fylla i debatten om teknologins roll i våra liv genom att påminna oss om det mänskliga tänkandets rikedom och värde.
The purpose of this study is to elucidate the platonic concept of anamnesis. First by showing how anamnesis is intertwined with important platonic themes such as truth and knowledge, and then by demonstrating how anamnesis seems to be just as much about attention as about memory. The point is driven home by supporting evidence from the dialogues Meno and the State. Furthermore, it is argued that the seemingly self-contradictory platonic act of criticizing writing in writing is vindicated by an understanding of how Plato’s way of writing can be seen as profoundly anamnestic. The main features of such anamnestic writing is subsequently sketched.
Showing how anamnesis can be understood in naturalistic terms as an attempt to articulate a specific psychological experience of thought, where attention and memory cooperate in characteristic ways, serves the purpose of dislodging the concept from its immediate context in order to be able to relate it to similar examples later in the history of human thought.
A family resemblance approach is used, where the platonic articulation of anamnesis serves as the paradigm case, allowing for revealing comparisons with the writings of early modern thinker Montaigne and late modern thinkers Marcel Proust and Simone Weil. Thus, anamnesis is shown to be a tremendously rich concept, that covers aspects of both memory and attention, and is intimately related to questions of truth, self-knowledge and writing, in and beyond Plato.
A revitalized understanding of anamnesis then allows for a re-evaluation of Bernard Stiegler’s pharmacological critique of technology. The continuity between Plato’s sophisticated critique of writing in the Phaedrus and Stiegler’s modern critique of technology is stressed. It is argued that Stiegler is faithful to the basic tenets of the platonic critique, even when he draws on the terminology of Derrida’s anti-platonic reading. Crucially, it is shown that, once we see the continuity of Stieglers critique with that of Plato’s, and once we acquire possession of an enriched concept of anamnesis, new and more potent ways of developing the stieglerian critique of technology can be pursued.
Finally, anamnesis revitalized shows that questions of human thought and its relation to technology are tied up with existential, aesthetical and epistemological themes, and thus cannot be meaningfully investigated solely by the empirical sciences. It is proposed that philosophy has an important role to play in the debate about technology and its role in our lives in the 21st century by reminding us of the richness and value of human thought.
Syftet med detta arbete är att klargöra det platonska begreppet anamnesis. Först genom att visa hur anamnesis är sammanflätat med centrala platonska temata såsom sanning och kunskap, och sedan, genom att visa hur anamnesis förefaller handla lika mycket om en form av uppmärksamhet som en form av minne. En jämförande läsning av dialogerna Menon och Staten ger ytterligare belägg för denna ståndpunkt. Härvidlag kastas nytt ljus över Platons motsägelsefulla skriftspråkskritik genom att de anamnestiska kvaliteterna hos Platons sätt att skriva synliggörs. Grunddragen i vad som kan kallas en anamnestisk skrift utarbetas.
En central uppgift är att visa hur anamnesis kan förstås i naturalistiska termer som ett försök att artikulera en specifik psykologisk erfarenhet av att tänka, där uppmärksamhet och minne samverkar på ett karaktäristiskt sätt. Den naturaliserande rörelsen möjliggör friläggandet av anamnesis och öppnar upp möjligheter att relatera anamnesis till senare exempel i det mänskliga tänkandets historia.
I arbetets undersökande del fungerar den platonska artikuleringen som paradigmatiskt exempel och används för att synliggöra familjelikheter med skrivandet hos den tidige moderne tänkaren Montaigne, och de senmoderna tänkarna Marcel Proust och Simone Weil. Anamnesis framstår nu som ett mycket rikt begrepp, som täcker in aspekter av både uppmärksamhet och minne, samt är relaterat på en mångfald av sätt till frågor om sanning, självkännedom och skrift.
Arbetet är av betydelse bland annat för att fördjupa och utveckla Bernard Stieglers farmakologiska teknologikritik. Kontinuiteten mellan Platons sofistikerade skriftspråkskritik i Faidros och Stieglers moderna teknologikritik betonas. Trots att Stiegler utgår från Derridas anti-platonska läsning och vokabulär visas det hur Stiegler alltså är trogen grunddragen i den platonska kritiken. Ett avgörande resultat är att det berikade anamnesis-begreppet möjliggör nya och mer kraftfulla sätt att driva den stieglerska kritiken vidare. Avslutningsvis visar anamnesis revitaliserat att frågor om det mänskliga tänkandet och dess relation till teknik är sammantvinnade med existentiella, estetiska och epistemologiska temata och att dessa frågor inte på ett meningsfullt sätt kan besvaras endast med hjälp av de empiriska vetenskaperna. Filosofin har en viktig uppgift att fylla i debatten om teknologins roll i våra liv genom att påminna oss om det mänskliga tänkandets rikedom och värde.
Kokoelmat
- 611 Filosofia [21]