Miljöansvar utan skuldkänsla : Evangelisk-lutherska kyrkans klimatdokument i ett mnemoniskt, intra- och intergenerationellt ansvarsperspektiv

Abstract

Avhandlingens syfte är att kartlägga hur Finlands evangelisk-lutherska kyrka definierar sitt eget miljöansvar. Den fråga som ställs är hur detta ansvar definieras a) historiskt b) idag och c) i fråga om de kommande generationerna. Studien utgår från Evangelisk-lutherska kyrkans viktigaste klimatdokument (Tacksamhet, respekt, måttfullhet. Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland [2008], Kyrkans energi- och klimatstrategi: En kolneutral kyrka 2030 [2019], Handbok för Kyrkans miljödiplom [första versionen 2001, senaste uppdateringen 2021]). Avhandlingen placerar kyrkans klimatdokument i en kontext av klimatrelaterade ansvarsfrågor och ekoteologi. Frågorna som studien besvarar härleds från två olika teoretisk-metodologiska ursprung. Den första delen utforskar kyrkans miljöansvar i ett historiskt perspektiv, och fokuserar på kyrkans historiebruk (det mnemoniska perspektivet – hur kyrkan kommer ihåg sin egen historia i förhållande till miljöfrågor). Den andra delen studerar räckvidden av kyrkans ansvar idag (det intragenerationella, synkrona perspektivet) och för de kommande generationerna (det intergenerationella, diakrona perspektivet). Avhandlingen kommer fram till att kyrkans miljöansvar är holistiskt (gäller hela mänskligheten och hela planeten, dvs. hela skapelsen). Medan ansvaret historiskt och idag definieras rätt tydligt, är den intergenerationella framåtriktade ansvarsdefinitionen vag. Detta föranleds av den starka betoningen på kärlek och tro istället för skuld som den drivande kraften bakom en förändring mot en mer hållbar relation till naturen. Kyrkans klimatdokument är på många sätt ambitiösa men de väcker också en kritisk fråga som framtidens generationer kommer att ställa ifall vi inte gör det idag: hur ska vårt intergenerationella miljöansvar se ut om skulden för våra ohållbara val inte är en viktig del av dess definition?