Educating global citizens : a study of interaction between NGOs and schools in Finland
Henriksson, Heidi (2022-10-07)
Åbo Akademis förlag - Åbo Akademi University Press
07.10.2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-029-9
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-029-9
Tiivistelmä
This dissertation explores global education in the context of interaction between non-governmental organizations (NGOs) and schools in Finland. The aim is to study how NGOs attempt to influence formal education through different kinds of advocacy. Three theoretical strands guide the analysis: governance theory, social movement theory and decolonial theory. Governance theory is used to analyze negotiations over which kind of global education is necessary and desirable in Finnish schools, and the term enactment used as an analytical lens for how global education policy is put into practice. With social movement theory, global education is studied as the educational sector of the global justice movement, consisting of heterogeneous actors and actions. Through a decolonial lens, the whole idea of global education is problematized as a potentially Eurocentric and neo-colonial project. The overarching research question is: how is global education enacted in the context of NGO school interaction in Finland?
Empirically, the study includes 24 NGOs that are all part of the Finnish Global Education Network. The primary empirical material in this multisited ethnographic study consists of participant observation, interviews, NGO produced educational materials and NGOs’ advocacy statements. More specifically, the following forms of NGO involvement in the school world are explored: 1) NGO advocacy in curriculum reforms and textbook production, 2) teacher education, referring to NGOs as providers of both in-service and pre-service teacher training, and 3) school cooperation, entailing NGO campaigns and workshops in secondary schools.
The main conclusions are summarized in four points. First, NGOs have multiple roles in relation to formal education and they legitimize their involvement using different types of authority: professional, legal, democratic and advocacy-based authority. The study suggests that the first two types risk overshadowing the latter two. Secondly, the NGOs studied do not share a uniform political positioning but rather represent diversified resistance united by the umbrella term global education. Findings suggest that global injustices are commonly portrayed as lack of development or as representational challenges and more seldom as problems of how the global economy is organized. The third main finding is that the NGOs’ critical statements appearing in, for instance, their textbook advocacy, at times tends to dilute in classroom contexts. Finally, the fourth conclusion is that fostering global citizenship in Finnish schools is often not prioritized by teachers or by students themselves, although students seem eager to discuss and engage in solving global challenges, especially if encouraged to do so in school. I avhandlingen studeras global fostran i kontexten av växelverkan mellan medborgarorganisationer och skolor i Finland. Syftet är att undersöka hur medborgarorganisationer försöker påverka den formella utbildningen genom olika typer av påverkansarbete. Analysen tar avstamp i tre teoretiska perspektiv: styrningsteori, teori om sociala rörelser och dekolonial teori. Styrningsteori används för att analysera förhandlingar om vilken typ av global fostran som är nödvändig eller önskvärd i finländska skolor, och termen förverkligande (eng. enactment) används för att studera hur policy kring global fostran genomförs i praktiken. Med hjälp av teori om sociala rörelser förstås global fostran som den globala rättviserörelsens utbildningssektor, bestående av en mångfald av aktörer och handlingar. Den dekoloniala teorin används för att problematisera global fostran som ett potentiellt eurocentriskt och nykolonialt projekt. Den övergripande forskningsfrågan lyder: hur förverkligas global fostran i interaktionen mellan medborgarorganisationer och skolor i Finland?
Empiriskt fokuserar studien på 24 medborgarorganisationer som alla hör till det finländska nätverket för global fostran. Det primära empiriska materialet för denna etnografi består av deltagande observation vid ett flertal platser, intervjuer, undervisningsmaterial producerat av medborgarorganisationer samt medborgarorganisationers utlåtanden. Mer specifikt undersöks följande former av medborgarorganisationers medverkan i skolvärlden: 1) utlåtanden gällande läroplansreformer och läroboksproduktion, 2) lärarutbildning och -fortbildning som ordnas av medborgarorganisationer, 3) skolsamarbete, där medborgarorganisationernas skolkampanjer och workshoppar ingår.
Fyra huvudsakliga slutsatser presenteras. Den första slutsatsen är att medborgarorganisationer har flera roller i relation till formell utbildning och att de legitimerar sin medverkan genom olika typer av auktoritet: professionell, juridisk, demokratisk och påverkansbaserad auktoritet. Studien antyder att de första två typerna riskerar överskugga de två senare. Det andra resultatet är att de studerade medborgarorganisationerna inte kan sägas dela någon enhällig politisk position, utan snarare uppvisar de ett diversifierat motstånd, samlade under paraplybegreppet global fostran. Analysen visar att globala orättvisor ofta framställs som brist på utveckling eller som representationsproblem och mer sällan som problem kring hur den globala ekonomin är organiserad. Den tredje slutsatsen är att medborgarorganisationernas kritiska ståndpunkter, som kan hittas till exempel i deras påverkansarbete gentemot läroboksförlag, tidvis tenderar att urvattnas i klassrumssammanhang. Slutligen, som ett fjärde resultat visar studien att fostran till globalt medborgarskap i finländska skolor ofta inte prioriteras av lärare eller elever själva, även om eleverna verkar ivriga att diskutera och engagera sig i att åtgärda globala utmaningar, särskilt om de uppmuntras till det i skolan.
Empirically, the study includes 24 NGOs that are all part of the Finnish Global Education Network. The primary empirical material in this multisited ethnographic study consists of participant observation, interviews, NGO produced educational materials and NGOs’ advocacy statements. More specifically, the following forms of NGO involvement in the school world are explored: 1) NGO advocacy in curriculum reforms and textbook production, 2) teacher education, referring to NGOs as providers of both in-service and pre-service teacher training, and 3) school cooperation, entailing NGO campaigns and workshops in secondary schools.
The main conclusions are summarized in four points. First, NGOs have multiple roles in relation to formal education and they legitimize their involvement using different types of authority: professional, legal, democratic and advocacy-based authority. The study suggests that the first two types risk overshadowing the latter two. Secondly, the NGOs studied do not share a uniform political positioning but rather represent diversified resistance united by the umbrella term global education. Findings suggest that global injustices are commonly portrayed as lack of development or as representational challenges and more seldom as problems of how the global economy is organized. The third main finding is that the NGOs’ critical statements appearing in, for instance, their textbook advocacy, at times tends to dilute in classroom contexts. Finally, the fourth conclusion is that fostering global citizenship in Finnish schools is often not prioritized by teachers or by students themselves, although students seem eager to discuss and engage in solving global challenges, especially if encouraged to do so in school.
Empiriskt fokuserar studien på 24 medborgarorganisationer som alla hör till det finländska nätverket för global fostran. Det primära empiriska materialet för denna etnografi består av deltagande observation vid ett flertal platser, intervjuer, undervisningsmaterial producerat av medborgarorganisationer samt medborgarorganisationers utlåtanden. Mer specifikt undersöks följande former av medborgarorganisationers medverkan i skolvärlden: 1) utlåtanden gällande läroplansreformer och läroboksproduktion, 2) lärarutbildning och -fortbildning som ordnas av medborgarorganisationer, 3) skolsamarbete, där medborgarorganisationernas skolkampanjer och workshoppar ingår.
Fyra huvudsakliga slutsatser presenteras. Den första slutsatsen är att medborgarorganisationer har flera roller i relation till formell utbildning och att de legitimerar sin medverkan genom olika typer av auktoritet: professionell, juridisk, demokratisk och påverkansbaserad auktoritet. Studien antyder att de första två typerna riskerar överskugga de två senare. Det andra resultatet är att de studerade medborgarorganisationerna inte kan sägas dela någon enhällig politisk position, utan snarare uppvisar de ett diversifierat motstånd, samlade under paraplybegreppet global fostran. Analysen visar att globala orättvisor ofta framställs som brist på utveckling eller som representationsproblem och mer sällan som problem kring hur den globala ekonomin är organiserad. Den tredje slutsatsen är att medborgarorganisationernas kritiska ståndpunkter, som kan hittas till exempel i deras påverkansarbete gentemot läroboksförlag, tidvis tenderar att urvattnas i klassrumssammanhang. Slutligen, som ett fjärde resultat visar studien att fostran till globalt medborgarskap i finländska skolor ofta inte prioriteras av lärare eller elever själva, även om eleverna verkar ivriga att diskutera och engagera sig i att åtgärda globala utmaningar, särskilt om de uppmuntras till det i skolan.
Kokoelmat
- 5141 Sosiologia [14]