Konstnärlig integritet : Konstnärskap av Denise Ziegler, Marja Kanervo och Seppo Renvall från början av 1990-talet i Helsingfors
Kuumola, Leena (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022060844768
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022060844768
Tiivistelmä
Konsten i Finland präglades ännu på 1990-talet av traditioner och strängt indelade genrer. Efter 1970-talets politisktfärgade kulturklimat blev 1980-talet ett materiellt märkt konstdecennium med måleri och konstmarknad i fokus. Stråk av avantgardistisk strävan uppstod sporadiskt men förblev i skymundan förutom performansens korta glansperiod. Det fanns inte mycket rum för experiment och annorlunda uttryck. Som ett exempel på konstnärlig integritet fokuserar avhandlingen på tre konstnärer, Denise Ziegler (f.1965), Marja Kanervo (f.1958) och Seppo Renvall (f. 1963) som gått sin egen väg. På var sitt område har de obönhörligt följt sin konstnärliga övertygelse bortom rådande tendenser i konstvärlden. De tre befann sig på 1990-talet i sina formativa år men har sedermera befäst sin betydelse på den finländska konstscenen. Trots det har de behållit var sitt karakteristiska förhållningssätt.
Syftet med avhandlingen är att undersöka konstnärlig integritet genom beskrivning och fenomenologiskt märkt analys av de tre konstnärernas uttryck. Processen och helheten har i deras konst ersatt betydelsen av det fysiska konstobjektet, och gränsöverskridningar mellan olika medier och konstgenrer är vanliga. Vad innebär detta och konstverkens fenomenologiska premisser för konstnärernas förhållningssätt? Vad är den konstnärliga marginalen och avantgardet och vari ligger deras betydelse för konstnärlig integritet? Det rumsliga, konceptuella och experimentella har en central roll i de tre konstnärernas uttryck. Är det anledningen till att de kunnat skapa sig och behålla konstnärlig integritet? Wassily Kandinskys skrift Om det andliga i konsten utgör den teoretiska referensramen för avhandlingen. Kontexten är den finländska konstscenen från början av 1990-talet.
Det finns inte mycket forskning kring experimentell och konceptuell konst under den aktuella perioden i Finland. Denise Zieglers doktorsavhandling Poeettisen piirteistä är till stor nytta i behandlingen av hennes konstnärliga förhållningssätt. Utställningskataloger och annan dokumentation av de tre konstnärernas uttryck används vid beskrivningen och analysen av deras konst. Hanna Johanssons doktorsavhandling Maataidetta jäljittämässä: luonnon ja läsnäolon kirjoitusta suomalaisessa nykytaiteessa 1970-1995 erbjuder en bakgrund för det mera konceptuella och immateriella uttrycket. Det fenomenologiska perspektivet vidrörs genom Gaston Bachelards Rummets poetik samt Maurice Merleau-Pontys Lovtal till filosofin och Kroppens fenomenologi. I verket Sähkömetsä – videotaiteen ja kokeellisen elokuvan historiaa Suomessa 1933-1998 berörs det alternativa uttrycket kring film. Junichiro Tanizakis Till skuggornas lov fungerar som en inspirationskälla.
Resultatet är att dessa tre konstnärer med sitt experimenterande och idébaserade uttryck har uppnått och bevarat sin konstnärliga integritet. De har inte gjort några eftergifter för en konstvärld som domineras av akademisering och institutionalisering tillsammans med finansiärers och förvaltares allt större inflytande. Grunden för de tre konstnärernas uttryck utgörs av iakttagelse, observationer av upplevd vardag och människans relation till sin historia och verklighet. Dessa blir till en konst där föreställande realistisk skildring förbytts mot begreppsligt tänkande och abstraktion.
Syftet med avhandlingen är att undersöka konstnärlig integritet genom beskrivning och fenomenologiskt märkt analys av de tre konstnärernas uttryck. Processen och helheten har i deras konst ersatt betydelsen av det fysiska konstobjektet, och gränsöverskridningar mellan olika medier och konstgenrer är vanliga. Vad innebär detta och konstverkens fenomenologiska premisser för konstnärernas förhållningssätt? Vad är den konstnärliga marginalen och avantgardet och vari ligger deras betydelse för konstnärlig integritet? Det rumsliga, konceptuella och experimentella har en central roll i de tre konstnärernas uttryck. Är det anledningen till att de kunnat skapa sig och behålla konstnärlig integritet? Wassily Kandinskys skrift Om det andliga i konsten utgör den teoretiska referensramen för avhandlingen. Kontexten är den finländska konstscenen från början av 1990-talet.
Det finns inte mycket forskning kring experimentell och konceptuell konst under den aktuella perioden i Finland. Denise Zieglers doktorsavhandling Poeettisen piirteistä är till stor nytta i behandlingen av hennes konstnärliga förhållningssätt. Utställningskataloger och annan dokumentation av de tre konstnärernas uttryck används vid beskrivningen och analysen av deras konst. Hanna Johanssons doktorsavhandling Maataidetta jäljittämässä: luonnon ja läsnäolon kirjoitusta suomalaisessa nykytaiteessa 1970-1995 erbjuder en bakgrund för det mera konceptuella och immateriella uttrycket. Det fenomenologiska perspektivet vidrörs genom Gaston Bachelards Rummets poetik samt Maurice Merleau-Pontys Lovtal till filosofin och Kroppens fenomenologi. I verket Sähkömetsä – videotaiteen ja kokeellisen elokuvan historiaa Suomessa 1933-1998 berörs det alternativa uttrycket kring film. Junichiro Tanizakis Till skuggornas lov fungerar som en inspirationskälla.
Resultatet är att dessa tre konstnärer med sitt experimenterande och idébaserade uttryck har uppnått och bevarat sin konstnärliga integritet. De har inte gjort några eftergifter för en konstvärld som domineras av akademisering och institutionalisering tillsammans med finansiärers och förvaltares allt större inflytande. Grunden för de tre konstnärernas uttryck utgörs av iakttagelse, observationer av upplevd vardag och människans relation till sin historia och verklighet. Dessa blir till en konst där föreställande realistisk skildring förbytts mot begreppsligt tänkande och abstraktion.