Barnmorskans tjänande för liv och hälsa - en idéhistorisk belysning under två epoker
Hellberg, Maj (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022070551080
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022070551080
Tiivistelmä
Avhandlingen är en monografi uppbyggd av tre delstudier om barnmorskans vårdande i idéhistorisk belysning. Valet att göra en historisk tillbakablick kring barnmorskans vårdande under två epoker, den preteoretiska epoken (1880–1920) och den mångvetenskapliga epoken (1960–1980), grundar sig i de nya utmaningar som förändrat barnmorskans villkor inom 2000-talets förlossningsvård. En ökad upplevelse av stress och otillräcklighet, och att succesivt bli fråntagen sin självständighet och kompetens, skapar oro och flykt från ens yrkesval där trygghet för föräldrar alltid ska stå i fokus.
Det övergripande syftet är att utveckla kunskap och fördjupad förståelse av vårdandet och vårdande hållning utifrån idémönster som framträder i mötet mellan barnmorska, barnaföderska och familj under två epoker. Syftet är dessutom att utifrån de valda epokerna söka meningsbärande idéer av det vårdande utifrån innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan. Studien utgår från tre frågeställningar: 1. Vilka meningsbärande idéer av vårdande och vårdande hållning framträder i samband med barnafödande under de två epokerna (1880–1920) och (1960–1980)? 2. Vilka sammantagna idémönster kan utkristalliseras utifrån sammanfattningarna av de båda epokernas framträdande idéer av vårdande i samband med barnafödande? 3. Hur synliggörs innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan i textmaterialet utifrån de två epokerna (1880–1920) och (1960–1980) i samband med barnafödande?
Det teoretiska perspektivet som ligger till grund för studien är vårdvetenskap utgående från vårdandets grundmotiv caritas – kärleks- och barmhärtighetsmotivet. De utgångspunkter som används för att finna spåren av idéer om vårdandet utgår från en idéhistorisk inriktning och en hermeneutisk metodologi. Genom ett idéhistoriskt närmelsesätt och en tolkande metod ges möjlighet till fortsatt sökande av vårdandets ursprungliga substans inom barnmorskans yrkesprofession. Forskningsmaterialet utgår från barnmorskors nedskrivna berättelser ur tidskriften Jordemodern. Det totala antalet berättelser är 52, efter 26 berättelser i respektive epok
Det övergripande resultatet från studiens forskningsmaterial och frågeställningar visar att de mest framträdande idéer och idémönster om barnmorskans vårdande och vårdande hållning i epoken (1880–1920) utgörs av ’Kallet’ ’Ansvaret’ och ’Händerna’ samt ’Gemenskap’ med familjen i deras hem. I epoken (1960–1980) framträder ’Familjen’ som en enhet när ’Barnafadern’ blev alltmer delaktig. Idén om det ‘Naturliga vårdandet’ innebar att exempelvis göra miljön i förlossningsrummet lugn och mer hemlik, ett substitut till hemförlossningens tidevarv. Resultatet av innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan utifrån epoken (1880–1920), visar att ’Platsen’ för födandet innebär en rörelse mellan både hälsa och lidande för barnaföderskan. Det egna hemmet kunde tolkas innebära hälsa genom att ses som en trygg plats att få föda sitt barn. Innebörden av lidande blev mer synligt i hem med sämre miljö och standard. ’Det sociala stödet’ liksom betydelsen av ’Relationen’ utgjorde en hälsoaspekt. Innebörden av liv–död synliggörs i denna epok av ’Barnet’ som det liv som föds, och som kan hotas eller kan leda till döden, liksom även modern, vars liv kunde hotas eller som kunde dö. I epoken (1960–1980) visar innebörden av hälsa vara mest framträdande genom barnaföderskans allt större ’Valfrihet’ i samband med en trygg plats att föda, och att den blivande barnafadern fick vara närvarande och delaktig vid barnets födelse. Likaså synliggjordes hälsa i betydelsen av bättre möjligheter för barnaföderskan att kunna ’Vara förberedd inför barnets födelse’ genom föräldrautbildning inför förlossning och moderskap. ’Det nyfödda barnets hälsa’ blev mer uppmärksammad vilket medförde mindre riskfylld födelse och fortsatt liv.
I föreliggande idéhistoriska studie framträder tid för det naturliga vårdandet i barnmorskans dagliga arbete som en potential för att motverka dagens stress och känsla av otillräcklighet. Förhoppningen är att denna avhandling kan bidra till att barnmorskor i nutid genom reflektion över deras föregångares stolthet och kamp för sina yrkeskunskaper kan få glädje, styrka och mod till att stå upp för sitt kompetensområde.
Det övergripande syftet är att utveckla kunskap och fördjupad förståelse av vårdandet och vårdande hållning utifrån idémönster som framträder i mötet mellan barnmorska, barnaföderska och familj under två epoker. Syftet är dessutom att utifrån de valda epokerna söka meningsbärande idéer av det vårdande utifrån innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan. Studien utgår från tre frågeställningar: 1. Vilka meningsbärande idéer av vårdande och vårdande hållning framträder i samband med barnafödande under de två epokerna (1880–1920) och (1960–1980)? 2. Vilka sammantagna idémönster kan utkristalliseras utifrån sammanfattningarna av de båda epokernas framträdande idéer av vårdande i samband med barnafödande? 3. Hur synliggörs innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan i textmaterialet utifrån de två epokerna (1880–1920) och (1960–1980) i samband med barnafödande?
Det teoretiska perspektivet som ligger till grund för studien är vårdvetenskap utgående från vårdandets grundmotiv caritas – kärleks- och barmhärtighetsmotivet. De utgångspunkter som används för att finna spåren av idéer om vårdandet utgår från en idéhistorisk inriktning och en hermeneutisk metodologi. Genom ett idéhistoriskt närmelsesätt och en tolkande metod ges möjlighet till fortsatt sökande av vårdandets ursprungliga substans inom barnmorskans yrkesprofession. Forskningsmaterialet utgår från barnmorskors nedskrivna berättelser ur tidskriften Jordemodern. Det totala antalet berättelser är 52, efter 26 berättelser i respektive epok
Det övergripande resultatet från studiens forskningsmaterial och frågeställningar visar att de mest framträdande idéer och idémönster om barnmorskans vårdande och vårdande hållning i epoken (1880–1920) utgörs av ’Kallet’ ’Ansvaret’ och ’Händerna’ samt ’Gemenskap’ med familjen i deras hem. I epoken (1960–1980) framträder ’Familjen’ som en enhet när ’Barnafadern’ blev alltmer delaktig. Idén om det ‘Naturliga vårdandet’ innebar att exempelvis göra miljön i förlossningsrummet lugn och mer hemlik, ett substitut till hemförlossningens tidevarv. Resultatet av innebörden av hälsa–lidande och liv–död samt rörelsen dem emellan utifrån epoken (1880–1920), visar att ’Platsen’ för födandet innebär en rörelse mellan både hälsa och lidande för barnaföderskan. Det egna hemmet kunde tolkas innebära hälsa genom att ses som en trygg plats att få föda sitt barn. Innebörden av lidande blev mer synligt i hem med sämre miljö och standard. ’Det sociala stödet’ liksom betydelsen av ’Relationen’ utgjorde en hälsoaspekt. Innebörden av liv–död synliggörs i denna epok av ’Barnet’ som det liv som föds, och som kan hotas eller kan leda till döden, liksom även modern, vars liv kunde hotas eller som kunde dö. I epoken (1960–1980) visar innebörden av hälsa vara mest framträdande genom barnaföderskans allt större ’Valfrihet’ i samband med en trygg plats att föda, och att den blivande barnafadern fick vara närvarande och delaktig vid barnets födelse. Likaså synliggjordes hälsa i betydelsen av bättre möjligheter för barnaföderskan att kunna ’Vara förberedd inför barnets födelse’ genom föräldrautbildning inför förlossning och moderskap. ’Det nyfödda barnets hälsa’ blev mer uppmärksammad vilket medförde mindre riskfylld födelse och fortsatt liv.
I föreliggande idéhistoriska studie framträder tid för det naturliga vårdandet i barnmorskans dagliga arbete som en potential för att motverka dagens stress och känsla av otillräcklighet. Förhoppningen är att denna avhandling kan bidra till att barnmorskor i nutid genom reflektion över deras föregångares stolthet och kamp för sina yrkeskunskaper kan få glädje, styrka och mod till att stå upp för sitt kompetensområde.
Kokoelmat
- 316 Hoitotiede [113]