Förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde 2022–2027 Del 1. Vattenförvaltningsområdesspecifika uppgifter

Abstract

Denna förvaltningsplan innehåller uppgifter om vattnens status samt de åtgärder som krävs under vattenvårdsperioden 2022–2027 för att förbättra och upprätthålla vattnens status i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Planen omfattar det finsk-svenska vattenförvaltningsområdet på den finska sidan. Med åtgärderna minskas eutrofieringen och förekomsten av ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön samt effekterna av förändringar i vattendragens struktur och hydrologi. Vattendragens status i vattenförvaltningsområdet har påverkats av såväl diffus belastning och punktbelastning som fysisk bearbetning av mark- och vattenmiljön. Faktorerna som förändrar vattendragen koncentreras till vattenförvaltningsområdets södra del. Flottningsrensningarna samt myr- och skogsdikningarna har förändrat vattendragens status allra mest. I Tengeli älvs vattensystem har vattnens status förändrats av reglering och byggande. En betydande del av näringsbelastningen på insjöarna från mänsklig verksamhet i området kommer som diffus belastning från jord- och skogsbruket samt glesbygden. Punktbelastningen av näringsämnen härstammar huvudsakligen från industrin och det kommunala avloppsvattnet. Under de senaste decennierna har man satsat kraftigt på att rena avloppsvattnet från industrin och tätorterna, och i nuläget är punktbelastningen inte ett särskilt stort vattenskyddsproblem. Gruvindustrin i vattenförvaltningsområdet växer eventuellt, vilket ökar risken för förorening av vattendragen särskilt i fråga om metaller och ämnen som är skadliga för vattnen. I en del av grundvattenområdena kan belastande verksamhet, såsom förorenade markområden, marktäkt, bebyggelse, industriell verksamhet, lagring av bränsle och kemikalier, trafik och transporter, utgöra risker för grundvattnets goda kvalitet. Vattendragen i vattenförvaltningsområdet mynnar ut i Bottenviken, som är ett bräckvattenområde som är känsligt för belastning. Största delen av dess belastning av näringsämnen och suspenderat material följer med åarna och älvarna, så en minskning av belastningen i avrinningsområdena förbättrar också kustvattnens status. Kustvattnen utsätts också för direkt belastning från industrianläggningar och kommunala avloppsreningsverk. Förbättringen av kustvattnens status är också kopplad till planeringen av havsvården.