Ändrade avtalsförhållanden till följd av handelshinder i form av olika myndighetsbeslut : I ljuset av Rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina
Horsma, Ronja (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051234986
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051234986
Tiivistelmä
Handelssanktioner bestäms av behöriga myndigheter och instiftas i syfte att trygga den internationella freden och säkerheten, som hotas av en stat. Handelssanktioner omfattas av bland annat export- och importförbud. Förbuden blir handelshinder för handelsavtalsparters, eftersom deras avtalsförpliktelser äventyras av de nyligen instiftade sanktionsbestämmelserna. Praktiskt exempel på en omtalad och problematisk förordning är Rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina.
Vid avtalsbrott kan en avtalspart kräva skadestånd av den andra avtalsparten vid outförda avtalsprestationer. Emellertid kan prestationsförmågan utsättas av plötsliga och oförutsedda situationer, som har en påverkan på avtalspartens handlingsförmåga. Inom juridiken finns det i lagstiftning stadgat om godtagbara hinder, som befriar en avtalspart från ersättningsskyldigheten. Dessvärre nämns det sällan om vad de specifika hindren är. Utgångspunkten är främst att hindren ska vara oförutsedda. Eftersom handelshinder till sin helhet är oförutsedda kan dessa delvis tolkas utgöra lämpliga ”hinder” enligt juridikens läror. Men hur man bedömer handelshinder som befrielsegrunder är inte alltid enkelt.
Enligt avhandlingens resultat har det identifierats många utmaningar med handelshinders uppkomst och hur myndighetsbeslut egentligen kan påverka avtalsförhållanden. Dessutom kan det uppstå utmaningar om vilken befrielsegrunds lära som kan tillämpas och enligt vilka kriterier som avtalsparter kan utgå från för att bevisa sin oskyldighet vid outförda avtalsprestationer. Det finns dock många alternativa lösningar för att åtgärda dessa problem, bland annat att klargöra om självaste betydelsen med handelshinder och myndighetsbeslutens inverkan på avtal.
Vid avtalsbrott kan en avtalspart kräva skadestånd av den andra avtalsparten vid outförda avtalsprestationer. Emellertid kan prestationsförmågan utsättas av plötsliga och oförutsedda situationer, som har en påverkan på avtalspartens handlingsförmåga. Inom juridiken finns det i lagstiftning stadgat om godtagbara hinder, som befriar en avtalspart från ersättningsskyldigheten. Dessvärre nämns det sällan om vad de specifika hindren är. Utgångspunkten är främst att hindren ska vara oförutsedda. Eftersom handelshinder till sin helhet är oförutsedda kan dessa delvis tolkas utgöra lämpliga ”hinder” enligt juridikens läror. Men hur man bedömer handelshinder som befrielsegrunder är inte alltid enkelt.
Enligt avhandlingens resultat har det identifierats många utmaningar med handelshinders uppkomst och hur myndighetsbeslut egentligen kan påverka avtalsförhållanden. Dessutom kan det uppstå utmaningar om vilken befrielsegrunds lära som kan tillämpas och enligt vilka kriterier som avtalsparter kan utgå från för att bevisa sin oskyldighet vid outförda avtalsprestationer. Det finns dock många alternativa lösningar för att åtgärda dessa problem, bland annat att klargöra om självaste betydelsen med handelshinder och myndighetsbeslutens inverkan på avtal.
Kokoelmat
- 513 Oikeustiede [96]