Funktionell biodiversitet hos blåstångens evertebratsamhällen längs med en eutrofieringsgradient
Rancken, Ellen (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022052338113
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022052338113
Tiivistelmä
Blåstången, Fucus vesiculosus L, är en viktig habitatbildande brunalg i Östersjön och i blåstången trivs ett rikt evertebratsamhälle. Evertebratsamhället är rätt väl studerat i Östersjön men man vet destu mindre om hur samhället skiljer sig mellan olika geografiska lokaler och hur miljögradienter påverkar evertebratsamhällets diversitet och sammansättning, ur ett taxonomiskt såväl som funktionellt perspektiv. Både blåstången och den associerade faunan påverkas av eutrofiering. Målsättningen med denna studie är att klargöra om, och i så fall hur, den funktionella diversiteten och sammansättningen hos blåstångens evertebratsamhälle förändras längs en eutrofieringsgradient och mellan olika geografiska lokaler. Prover av blåstångens evertebratsamhälle samlades in på sydvästra Finlands kust i sju olika delområden med tre olika eutrofieringsklasser (dålig, tillfredsställande och god). För att analysera skillnaderna gjordes både univariata och multivariata analyser. I analyserna testades den funktionella diversiteten av evertebratsamhället (Funktionell rikedom, funktionell divergens, funktionell dispersion och funktionell jämnhet), evertebratsamhällets funktionella sammansättning samt vilka egenskaper som dominerar i de olika delområdena och mellan eutrofieringsklass. Det fanns en variation i både funktionell diversitet och sammansättning av evertebrater mellan de olika geografiska delområdena. I Skärgårdshavet, var det fanns tre delområden med en eutrofieringsklass vardera, steg den funktionella rikedomen högre med bättre vattenkvalitet, vilket kunde syfta på att vattenkvaliteten påverkade den funktionella diversiteten av blåstångens evertebratsamhälle. Den funktionella sammansättningen i Helsingfors-Esbo delområdet skilde sig mest från de andra delområdena. NMDS analysen visade att delområden grupperades med samma statusklass och skilde sig från de övriga statusklasserna. Egenskaperna typ av rörelse, ekologisk grupp och födoval bidrog mest till skillnaderna i den funktionella sammansättningen mellan de olika delområdena och av dem var det underkategorierna orörlig, känslig, karnivor/omnivor och detritusätare som bidrog mest till dessa skillnader. Resultaten bidrar till att visa hur evertebrater reagerar på förändringar i den omgivande miljön.