Fattigdom som ett socialt problem : En kvalitativ studie av den politiska konstruktionen av fattigdom i Finland

Abstract

Denna avhandlings syfte är att redogöra för olika synsätt på fattigdomsproblematiken i Finland och att undersöka hur två av våra politiska partier, Socialdemokraterna och Samlingspartiet, har uppfattat detta problem och vilka lösningar på problemet de har ordinerat i samband med en interpellationsdebatt som hölls i Finlands riksdag år 2012. Avsikten är även att diskutera dessa partiers politiska ideologier samt hur dessa ideologier kan anses vara sammankopplade med deras syn över fattigdom. Som teoretisk utgångspunkt används den individuella, strukturella och fatalistiska teorin för fattigdom samt teorin om hur politiska ideologier är kopplade ihop med socialpolitiken och fattigdomsproblemet.

Följande forskningsfrågor ligger som utgångspunkt för undersökningen i denna avhandling. 1) Hur uppfattar Socialdemokraterna och Samlingspartiet fattigdomsproblemet i interpellationsdebatten i riksdagen år 2012? 2) På vilket sätt anser Socialdemokraterna och Samlingspartiet att fattigdomsproblematiken kan lösas? 3) Vilken roll ger Socialdemokraterna och Samlingspartiet den sociala servicen och det sociala arbetet?

Undersökningen är utförd som en kvalitativ innehållsanalys. Datamaterialet som används i analysen är protokoll från en interpellationsdebatt i den finländska riksdagen (PR 26/2012rd) från 20.3.2012. Den valda interpellationsdebatten handlar om den ökade barnfattigdomen och tryggandet av välbefinnandet för barnfamiljerna i Finland.

Resultaten i analysen visar en tydlig skillnad i behandlandet av fattigdomstemat mellan Socialdemokraterna och Samlingspartiet. Ingen av riksdagsledamoten för samlingspartiet använder sig av ordet ”fattigdom” fastän fattigdom är ett av de centrala teman som riksdagen begärs ta ställning till i debatten. Båda partierna lyfter fram betydelsen av att trygga barnfamiljernas välbefinnande. Genom att beakta Samlingspartiets kommentarer över social utslagning, arbetsmarknad och föräldravårdssystemet kan man konstatera att både den individuella och den strukturella teorin för fattigdom lyfts fram. Socialdemokraterna diskuterar för sin del fattigdom och barnfattigdom relativt mångsidigt och kan tolkas utgå ifrån den strukturella teorin för fattigdom.

Båda partierna föreslår åtgärder som kan indirekt tolkas vara åtgärder emot fattigdomen i landet. Partierna vill öka sysselsättningen i landet, underlätta kombination av familje- och arbetsliv samt upprätthålla tillräckliga inkomstöverföringar och social service för barnfamiljer.