Deltagande budgetering i Åbo : En fallstudie av Asukasbudjetti 2020
Teräväinen, Tatu (2022)
Teräväinen, Tatu
2022
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022020417603
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022020417603
Tiivistelmä
Under åren 2020 - 2021 genomförde Åbo stad för första gången ett deltagande budgeterings-projekt Asukasbudjetti 2020. Avhandlingen är en fallstudie av projektet och består av en analys av hur den deltagande budgeteringen mottogs och hur genomförandet lyckades. Den primära forskningsfrågan var ”På vilket sätt aktiverar deltagande budgetering medborgarna till samhällsdeltagande och hur ändrar den på uppfattningen om samhällsdeltagande?”. Året 2020 var ett speciellt år p.g.a. en global pandemi, vilket ändrade på hela deltagande budgeterings-projektet. I avhandlingen studeras även pandemins påverkan på projektets genomförande.
Avhandlingens teoriram grundar sig på fyra olika synvinklar om stadsplanering och kommunikativt planerande. Jürgen Habermas teorier om deliberativ demokrati och Patsy Healeys teori om kommunikativt planerande representerar en optimistisk syn på stadsplanering genom generell diskurs mellan medborgarna och tjänstemännen. Den kritiska synvinkeln representeras av Michel Foucaults maktteorier samt av den agonistiska planeringsteorin, vilka båda lyfter fram problematiken som kan uppstå i diskursen mellan experter och medborgare. För att beskriva maktfördelningen inom projektet använde jag mig av Arnsteins trappstegsmodell.
Det empiriska materialet består primärt av Asukasbudjetti 2020 webbplatsen och av tre expertintervjuer med stadens tjänstemän som var involverade i projektet. Hela materialet analyserades medelst kvalitativ innehållsanalys. I analysen användes två synvinklar på materialet. De handlade om medborgarnas och tjänstemännens deltagande i projektet, samt hur kommunikationen framskred och utvecklades.
Resultaten visade att deltagande budgetering i början var svår att integrera med stadens beslutsfattande, men under projektets gång utvecklades den till ett fungerande deltagandeformat. Pandemin orsakade att projektet måste genomföras som ett helt och hållet elektroniskt projekt. Detta förorsakade i sin tur problem med anpassningen av projektet och utvecklandet av dess webbplats. Kommunikationen utvecklades likaså under projektets gång, men någon Habermasisk deliberation framkom aldrig. Förslagen som samlades in illustrerade väl Healeys tes om den gömda lokala kunskapen. Enligt Arnsteins trappstegsmodell förblev makten att besluta över projektets utformning hos tjänstemännen. Detta är också i enlighet med Foucaults maktteori. Å andra sidan kan de vinnande förslagen ses som representerande medborgarnas vilja, vilket stöder den agonistiska lösningsmodellen. Men någon tävling mellan förslagen framkom inte, i motsats till både den agonistiska teorin och projektets uttalade grundidé.
Det kan konstateras att deltagande budgetering kan ändra på uppfattningen av samhällsdeltagande mot ett mer konkret och verkligt deltagande. Om transparens och jämställdhet uppnås mellan förslagen, kan deltagande budgetering bli ett etablerat funktionssätt inom stadens beslutsfattning.
Avhandlingens teoriram grundar sig på fyra olika synvinklar om stadsplanering och kommunikativt planerande. Jürgen Habermas teorier om deliberativ demokrati och Patsy Healeys teori om kommunikativt planerande representerar en optimistisk syn på stadsplanering genom generell diskurs mellan medborgarna och tjänstemännen. Den kritiska synvinkeln representeras av Michel Foucaults maktteorier samt av den agonistiska planeringsteorin, vilka båda lyfter fram problematiken som kan uppstå i diskursen mellan experter och medborgare. För att beskriva maktfördelningen inom projektet använde jag mig av Arnsteins trappstegsmodell.
Det empiriska materialet består primärt av Asukasbudjetti 2020 webbplatsen och av tre expertintervjuer med stadens tjänstemän som var involverade i projektet. Hela materialet analyserades medelst kvalitativ innehållsanalys. I analysen användes två synvinklar på materialet. De handlade om medborgarnas och tjänstemännens deltagande i projektet, samt hur kommunikationen framskred och utvecklades.
Resultaten visade att deltagande budgetering i början var svår att integrera med stadens beslutsfattande, men under projektets gång utvecklades den till ett fungerande deltagandeformat. Pandemin orsakade att projektet måste genomföras som ett helt och hållet elektroniskt projekt. Detta förorsakade i sin tur problem med anpassningen av projektet och utvecklandet av dess webbplats. Kommunikationen utvecklades likaså under projektets gång, men någon Habermasisk deliberation framkom aldrig. Förslagen som samlades in illustrerade väl Healeys tes om den gömda lokala kunskapen. Enligt Arnsteins trappstegsmodell förblev makten att besluta över projektets utformning hos tjänstemännen. Detta är också i enlighet med Foucaults maktteori. Å andra sidan kan de vinnande förslagen ses som representerande medborgarnas vilja, vilket stöder den agonistiska lösningsmodellen. Men någon tävling mellan förslagen framkom inte, i motsats till både den agonistiska teorin och projektets uttalade grundidé.
Det kan konstateras att deltagande budgetering kan ändra på uppfattningen av samhällsdeltagande mot ett mer konkret och verkligt deltagande. Om transparens och jämställdhet uppnås mellan förslagen, kan deltagande budgetering bli ett etablerat funktionssätt inom stadens beslutsfattning.
Kokoelmat
- 5141 Sosiologia [22]