Finnish Adolescents’ Experiences of Police Interviews

Abstract

Most research on child disclosure has focused on younger children and there is a gap in the knowledge regarding adolescents’ disclosure processes during forensic interviews. Children’s testimony is often the only evidence abuse has taken place. Therefore, investigators need to be sure that their interviewing techniques facilitate disclosure, as well as support the wellbeing of children and adolescents. In the current study, we examined adolescents’ experiences of investigative interviews and the encounter with the police, and how the experience was associated with their disclosure process. For this purpose, we created a questionnaire which was distributed by Finnish police officers directly to the adolescents, and through electronic distribution by support organisations for adolescents. Forty-four Finnish adolescents aged 12 to 17 years reported their experiences of investigative interviews. The adolescents described their experiences of the interviewing police as largely positive. Adolescents who felt that the interviewer listened and believed them, also reported more willingness to tell everything during the interview. Most participants reported telling everything and being truthful during the interview. The participants’ reports suggest that filming the interviews did not bother the adolescents to the extent that it affected their disclosure during the interviews. No gender effects were found. The current study was the first to examine adolescents’ experiences of investigative interviews and gives an important insight in how to minimise barriers of disclosure during child forensic interviews.

Tidigare forskning inom barn och ungas vittnesmål har fokuserat på yngre barn, medan det¨finns lites kunskap om ungdomars erfarenheter av polisintervjuer. Barn och ungas vittnesmål är ofta det enda beviset i brottsfall där den unga misstänks vara offer för våld. Därför är det ytterst viktigt att poliser som intervjuar barn och unga kan vara säkra på att deras metoder och frågor hjälper barnet att berätta allt hen vet samt stöder barnets välmående. I den föreliggande avhandlingen undersöktes hur ungdomar, som misstänks ha bevittnat eller varit offer för våld, själva upplevde polisens intervjuer samt om de avslöjade allt de visste under intervjun. Studien utfördes i form av en nätenkät. Enkäten distribuerades i samarbete med polisen samt stödnätverk för barn och unga. Ungdomar (N = 44) i åldern 12–17 som blivit intervjuade av polisen deltog i studien. Majoriteten av deltagarna rapporterade att de hade haft en positiv erfarenhet av intervjuaren. Ungdomar som upplevde att polisen lyssnade och trodde på dem rapporterade att de berättade mer under intervjun. Majoriteten av ungdomarna rapporterade att de berättade allt de visste och att de var sanningsenliga under intervjun. En merpart av ungdomarna rapporterade att filmandet av intervjun inte störde dem till den graden att det skulle ha påverkat deras berättande. Könsskillnader påvisades inte i detta sampel. Detta var den första studien som undersökte ungdomars erfarenheter av polisintervjuer. Resultaten ger betydelsefull information till poliser som intervjuar barn och unga hur de kan hjälpa ungdomar att berätta om sina erfarenheter.