Ett nytt hjärta, en ny ande och total benådning – En tematisk analys av det nya utlovade förbundet hos Jeremia och Hesekiel

Abstract

I denna pro gradu avhandling undersöker jag hur de två exiltidsprofeterna Jeremia och Hesekiel beskriver förbundet som ska återställa den brutna relationen mellan Gud och hans utvalda folk efter första templets fall och Jerusalems förstörelse (586 f.v.t.). Det nya förbundet som utlovas tyder på en ny teologisk tanke även ifråga om den kollektiva vedergällningsläran och därmed innebär det även något nytt ur den enskilda människans perspektiv. Jag har identifierat fyra teman utgående från Jer 31:31–34 som jag använder vid jämförelsen av texterna. Dessa teman är eskatologi och utvaldhet, förvandling, kunskap och insikt samt syndernas förlåtelse.

Tidshistoriskt är det fråga om en traumatisk tid och en drastisk vändpunkt i Israels folks historia. Den politiska och religiösa situationen hade under en lång tid blivit alltmer kaotisk. Då den babyloniska armén erövrade Jerusalem hände det som ingen trott var möjligt: det heliga templet förstördes och en del av folket förs bort i exil. Profeterna och folket stod inför en situation då det verkade som om deras Gud hade övergett sin boning och sitt folk och därtill låtit fienden vinna. I den extrema situation som exilen innebar så var de tvungna att hitta nya sätt att reflektera över människans natur samt över hur relationen mellan folket och Gud kunde repareras. Profeterna presenterade nya alternativ enligt vilka Gud, i ett eskatologiskt ingripande, kunde frambringa nya möjligheter för både människan att igen stå i nära relation till Gud. Deras budskap blev att Gud inte har glömt sitt folk utan ny andlig början var möjlig. Ursprunget till detta stod att finna i Guds relation och förbund med patriarkerna.

Båda profeterna förkunnar om en ny politisk vändning där Gud själv samlar sitt folk och för det tillbaka till det utlovade landet. Folket har burit sig illa åt och vanärat Gud, av dem förväntas inget längre. Gud ska själv ställa allt till rätta av nåd och inte för att folket förtjänar det. I detta nya förbund är Gud själv den enda agerande parten och folket är mottagare som passivt följer både den politiska och andliga förnyelsen som Gud bereder dem. Den kollektiva vedergällningsläran ska upphöra genom att var och en ska bli ansvarig för sitt handlande inför Gud. Gud ska inte längre straffa hela folket för tidigare synder. I stället ska han ska rena dem alla och efterskänka deras synder i en slags total benådning. I den kommande tiden ska människan bara stå till svars för sina egna synder och inte för tidigare generationers synder. Hos Jeremia är tankegången att då Gud ristar lagen i människans hjärta kan hon inte göra annat än att lyda. Hos Hesekiel är denna tankegång utvecklad till ett löfte om att Gud ska ge var och en ett nytt förvandlat hjärta av kött efter reningen med vatten istället för det hårda (sten)hjärta hon nu har. Därefter ska Gud ingjuta sin ande i människorna så att de ska kunna förbli hans folk i detta nya och annorlunda förbund.