Aralsjön-En ekologisk krisregion : En historiografisk studie av hur forskningen förändrats 1970-2020
Kaunisranta, Jessica (2021)
Kaunisranta, Jessica
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021042011101
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021042011101
Tiivistelmä
I en av mänsklighetens största markanvändningskatastrofer har fyra femtedelar av det vatten som fyllde Aralsjön, världens fjärde största sjö, styrts om för att användas till bevattningssystem för regionens monokultur med fokus på bomullsodling. Som ett resultat hade tre miljoner människor inget annat val än att dricka vatten mättat med agrikulturella kemikalier som läckte in i deras vattenförsörjning. Den sovjetiska satsningen på jättelika bomullsodlingar ledde till omfattande markförstöring, vattenförorening och vattenbrist, då bomullen som övrig monokultur krävde stora insatser med kemiska bekämpningsmedel och konstbevattning. Vattnet för bomullsodlingarna leddes från floderna Amu-Darja och Syr-Darja, vilket minskade flödet så mycket att det stora innanhavet Aralsjön började torka ut. I början av 2000-talet hade uttorkningen gått så långt att det stora havet delats i två grunda sjöar. Lokalbefolkningens hälsotillstånd i regionen runt Aralsjön försämrades kraftigt på grund av gifterna i dricksvattnet, och hepatit, tyfus, cancer i matsmältningsorganen och barnadödligheten ökade drastiskt hos befolkningen kring sjön.
Avhandlingen fokuserar på Sovjetunionens miljöhistoria med utgångspunkt i forskningen om Aralsjön. Forskningsfrågan som avhandlingen fokuserar på är hur den miljöhistoriska forskningen om Aralsjön utvecklats från tidigt 1970-tal fram till 2010-talets slut. Forskningsfrågor som besvaras är om den tidigare ensidigt negativa forskningen av främst engelskspråkiga författare problematiserats av senare forskare, och syftet är därmed att studera hur forskningen inom ämnet blivit mer ämnesöverskridande och komparativ. Metoden som används är en historiografisk analys av materialet på området, samt närläsning och en jämförelse av de verk som i tillräcklig grad omfattar Aralsjön. Resultat som avhandlingen kommer fram till är att forskningen på området har utvecklats, och att nyare forskning har ifrågasatt de tidigare ensidiga narrativen gällande Sovjetunionens miljöpolitiska påverkan på Aralsjöregionen. Den nyare forskningen är också mer ämnesövergripande än tidigare forskning. En slutsats är att inte endast historiker skrivit om den miljöhistoriska påverkan på Aralsjön och inom Sovjetunionen, utan att ämnet genomgående behandlats av såväl ekonomer, geografer, historiker och antropologer.
Avhandlingen fokuserar på Sovjetunionens miljöhistoria med utgångspunkt i forskningen om Aralsjön. Forskningsfrågan som avhandlingen fokuserar på är hur den miljöhistoriska forskningen om Aralsjön utvecklats från tidigt 1970-tal fram till 2010-talets slut. Forskningsfrågor som besvaras är om den tidigare ensidigt negativa forskningen av främst engelskspråkiga författare problematiserats av senare forskare, och syftet är därmed att studera hur forskningen inom ämnet blivit mer ämnesöverskridande och komparativ. Metoden som används är en historiografisk analys av materialet på området, samt närläsning och en jämförelse av de verk som i tillräcklig grad omfattar Aralsjön. Resultat som avhandlingen kommer fram till är att forskningen på området har utvecklats, och att nyare forskning har ifrågasatt de tidigare ensidiga narrativen gällande Sovjetunionens miljöpolitiska påverkan på Aralsjöregionen. Den nyare forskningen är också mer ämnesövergripande än tidigare forskning. En slutsats är att inte endast historiker skrivit om den miljöhistoriska påverkan på Aralsjön och inom Sovjetunionen, utan att ämnet genomgående behandlats av såväl ekonomer, geografer, historiker och antropologer.