Att vara läroplikten till lags : En studie av läroplikt och skolväg i den åländska skärgården 1921–1937
Finne, Elina (2021)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202104099942
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202104099942
Tiivistelmä
År 1921 tillsattes lagen om en sexårig, obligatorisk och allmän läroplikt i Finland. Lagen stipulerade bland annat vem som skulle beröras av läroplikten samt om vem som skulle bära ansvaret för skolgången. I lagen föreskrevs även längden på skolvägen: maximalt fem kilometer gällde för skoleleverna inom de olika skoldistrikten.
I avhandlingen studeras ett specifikt område, Ålands skärgård, ur ett perspektiv där geografiska förutsättningar tas i särskilt beaktande vid frågan om skolvägens längd. Fokusområden har varit att kartlägga antal berörda skolelever och längden på deras skolväg, samt att undersöka under vilka förhållanden läroplikten infördes, sett ur både lärarnas, föräldrarnas och myndigheternas perspektiv och genom skolbarnens egna upplevelser och minnen från skoltiden i ett tidigt 1900-tal. Syftet är att studera hur lagen om läroplikt påverkade skolgången och skolvägen för barnen i de åländska skärgårdskommunerna. Genom insamlandet av statistik från folkskolornas årsberättelser har en kartläggning av den dåvarande situationen sett ur antal folkskolor, antal barn och genomsnittlig längd på skolväg gjorts. Av denna information undersöktes hur många barn som berördes av läroplikten samt eventuella förändringar i statistiken. Ur brev och cirkulär från myndigheter och folkskoledistrikt insamlades information om ärenden som diskuterades och som kunnat kopplas till läroplikten. Konsekvenser och olika problem med tillämpandet av lagen lyfts fram, där särskilt resursbrist av olika slag blivit framträdande. Slutligen framförs barnens egna minnen och upplevelser från sin tid som skolelever i en åländsk skärgårdsskola. Materialet består av inskickade bidrag till Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet år 1969. I materialet skildras skolvägarna ofta som svåra med dåligt vägunderlag, där barnen ibland gick till fots i grupp och ibland fick förhålla sig till havet, som kunde fungera både som förenare och avskiljare.
Avhandlingens slutsatser är att lagen från 1921 om en sexårig läroplikt tillkom under en period kantad av förändringar och besvärlighet. Skärgården, geografiskt positionerad i periferin, upplevde många prövningar vad gällde drivandet av folkskoleväsendet. Resursbrist och en utspridd befolkning på de många öar som kännetecknar en skärgård gav upphov till olika problem som inte alltid var lätta att lösa. Trots dessa problem tycks en vilja att bedriva skolverksamhet ha varit starkt rotad i samhället.
I avhandlingen studeras ett specifikt område, Ålands skärgård, ur ett perspektiv där geografiska förutsättningar tas i särskilt beaktande vid frågan om skolvägens längd. Fokusområden har varit att kartlägga antal berörda skolelever och längden på deras skolväg, samt att undersöka under vilka förhållanden läroplikten infördes, sett ur både lärarnas, föräldrarnas och myndigheternas perspektiv och genom skolbarnens egna upplevelser och minnen från skoltiden i ett tidigt 1900-tal. Syftet är att studera hur lagen om läroplikt påverkade skolgången och skolvägen för barnen i de åländska skärgårdskommunerna. Genom insamlandet av statistik från folkskolornas årsberättelser har en kartläggning av den dåvarande situationen sett ur antal folkskolor, antal barn och genomsnittlig längd på skolväg gjorts. Av denna information undersöktes hur många barn som berördes av läroplikten samt eventuella förändringar i statistiken. Ur brev och cirkulär från myndigheter och folkskoledistrikt insamlades information om ärenden som diskuterades och som kunnat kopplas till läroplikten. Konsekvenser och olika problem med tillämpandet av lagen lyfts fram, där särskilt resursbrist av olika slag blivit framträdande. Slutligen framförs barnens egna minnen och upplevelser från sin tid som skolelever i en åländsk skärgårdsskola. Materialet består av inskickade bidrag till Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet år 1969. I materialet skildras skolvägarna ofta som svåra med dåligt vägunderlag, där barnen ibland gick till fots i grupp och ibland fick förhålla sig till havet, som kunde fungera både som förenare och avskiljare.
Avhandlingens slutsatser är att lagen från 1921 om en sexårig läroplikt tillkom under en period kantad av förändringar och besvärlighet. Skärgården, geografiskt positionerad i periferin, upplevde många prövningar vad gällde drivandet av folkskoleväsendet. Resursbrist och en utspridd befolkning på de många öar som kännetecknar en skärgård gav upphov till olika problem som inte alltid var lätta att lösa. Trots dessa problem tycks en vilja att bedriva skolverksamhet ha varit starkt rotad i samhället.