Samarbete över gränser - En kvalitativ studie om klasslärares erfarenheter av samarbete med barnskyddet

Abstract

Klasslärare har en central roll i att lägga märke till elevers välmående samtidigt som klasslärares handlingar i skolan också är betydelsefulla för elevers välmående (Koskela, 2009, s. 246). Att bära på ansvaret för både gruppen och den enskilda eleven är en del av klasslärares professionalitet. Vid problematiska fall stöder man sig ofta på utomstående experter, medan klasslärare samtidigt upplever sig ha den tydligaste helhetsbilden över elevens utmaningar i jämförelse med experterna. Klasslärares professionalitet innebär inte endast att överföra situationen till utomstående för att de ska lösa problemet, utan att hen också själv tar ansvar över att lösa situationen. Klasslärarens yrkesroll ska även medföra medvetenhet om de existerande experterna och förmåga att hänvisa elever i behov av hjälp till dessa experter. (Kiviniemi, 2000, s. 149.)

Syftet med denna studie är att undersöka klasslärares erfarenheter av sektorsövergripande samarbete mellan skolan och barnskyddet. Utgående från syftet har följande forskningsfrågor formulerats: 1. Hur ser samarbetet ut mellan klasslärare och barnskyddet? 2. Vilka brister noterar klasslärare i samarbetet med barnskyddet? 3. Hur skulle klasslärare utveckla samarbetet med barnskyddet?

Forskningsansatsen för studien utgår från en hermeneutisk grund. I studien deltog fyra klasslärare som alla hade erfarenhet av samarbete med socialarbetare. Intervju användes som datainsamlingsmetod. Data transkriberades och analyserades med hjälp av kategorier inspirerade av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet framställdes enligt forskningsfrågorna.

Som slutsats för denna studie kan det konstateras att informanterna upplever att det sektorsövergripande samarbetet mellan skolan och barnskyddet saknar tydlighet och struktur. I ett tidigt skede borde man identifiera gemensamma mål för samarbetet, som styr hur samarbetet läggs upp. Genom målsättning blir även uppföljning och avslutning mer centrala i samarbetet. Med tydliga spelregler kan varje deltagare inom samarbetet veta vad som förväntas av hen och vad hen kan förvänta sig av de övriga. Vidare är det viktigt att vara tydlig med tystnadsplikten så att varje deltagare verkligen får den information hen behöver i sin uppgift. Kontakt mellan skolan och barnskyddet utan att utgå från ett elevärende stärker också samarbetet. Då de olika aktörerna är bekanta med varandra och varandras arbetssätt från tidigare är tröskeln lägre att vara i kontakt med varandra och det finns mer utrymme för konsultation. I det sektorsövergripande samarbetet har man också stöd av att ha goda kontakter med hemmen.