Ensamma ungdomar : En kvantitativ studie om sambandet mellan ensamhet och självupplevd social kompetens hos ungdomar i Österbotten
Björklund, Sofia (2020)
Björklund, Sofia
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020062545735
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020062545735
Tiivistelmä
Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka samband mellan olika dimensioner av ensamhet och självupplevd social kompetens (SSK) hos ungdomar, samt undersöka könsskillnader mellan dessa.
Metod: Undersökningen för läsåret 2016-2017 riktade sig till alla högstadier och andra stadiets utbildningar i Österbotten. 1712 elever från årskurs nio och 1321 elever från andra stadiet deltog i forskningsprojektet Ungdomsenkäten. Samplet bestod av 1548 flickor och 1485 pojkar. Medelåldern på respondenterna var 16 år (m = 16,20, sa = 1,48). Av respondenterna hade 2031 svenska som skolspråk och 1017 finska som skolspråk. Ensamheten mättes enligt ungdomarnas subjektiva upplevelse över sin ensamhet med mätinstrumentet Brief Syptom Inventory (Derogatis 1975). Självupplevd social kompetens mättes med Self-Efficacy Questionnaire for Children (SEQ-C) och kategoriserades som låg, mellan och hög (Muris, 2001).
Resultat: Undersökningen påvisade ett starkt signifikant samband mellan låg självupplevd social kompetens och olika mått på ensamhet hos ungdomar. Flickor uppvisade mer upplevd ensamhet än pojkar, men pojkar rapporterade däremot mer avsaknad av- kompisar, nära vän och familjestöd än flickor. Studien visade att ungdomar med lägre SSK rapporterade mer ensamhet än ungdomar med högre SSK.
Diskussion: Studien fann att ungdomar med låg självupplevd social kompetens upplever ensamhet, men vidare forskning behövs för att kunna påvisa ifall det är sociala kompetensen som påverkar ensamheten eller tvärtom.
Metod: Undersökningen för läsåret 2016-2017 riktade sig till alla högstadier och andra stadiets utbildningar i Österbotten. 1712 elever från årskurs nio och 1321 elever från andra stadiet deltog i forskningsprojektet Ungdomsenkäten. Samplet bestod av 1548 flickor och 1485 pojkar. Medelåldern på respondenterna var 16 år (m = 16,20, sa = 1,48). Av respondenterna hade 2031 svenska som skolspråk och 1017 finska som skolspråk. Ensamheten mättes enligt ungdomarnas subjektiva upplevelse över sin ensamhet med mätinstrumentet Brief Syptom Inventory (Derogatis 1975). Självupplevd social kompetens mättes med Self-Efficacy Questionnaire for Children (SEQ-C) och kategoriserades som låg, mellan och hög (Muris, 2001).
Resultat: Undersökningen påvisade ett starkt signifikant samband mellan låg självupplevd social kompetens och olika mått på ensamhet hos ungdomar. Flickor uppvisade mer upplevd ensamhet än pojkar, men pojkar rapporterade däremot mer avsaknad av- kompisar, nära vän och familjestöd än flickor. Studien visade att ungdomar med lägre SSK rapporterade mer ensamhet än ungdomar med högre SSK.
Diskussion: Studien fann att ungdomar med låg självupplevd social kompetens upplever ensamhet, men vidare forskning behövs för att kunna påvisa ifall det är sociala kompetensen som påverkar ensamheten eller tvärtom.
Kokoelmat
- 515 Psykologia [231]