Children's coping methods: A Study Conducted with the PsyMate App
Till, Lovisa (2020)
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020051435646
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020051435646
Tiivistelmä
Abstract
Aim: The purpose of this thesis was to examine results from Folkhälsan’s project “Strength, Happiness and Compassion” investigating changes in the participants’ coping methods.
Method: An app called “PsyMate” was used to collect both the baseline (T1) and the follow-up (T2) data. Data were collected in six schools and the sample consisted of 140 participants (T1 girls 72, T1 boys 51 and T2 girls 67, T2 boys 54) with the mean age 11 years (SD = .467). The participants were divided into an intervention group, who received training based on positive psychology, and a control group who received no training.
Results: A tendency (p = .085) towards a significant change from T1 to T2 could be noticed as a result of the intervention. It was mostly girls who benefitted from the intervention. A comparison between the girls in the intervention and control groups at T2 showed significantly better coping strategies among the girls from the intervention group.
Conclusion: The results indicate that the girls may benefit more from an intervention of this sort than boys. A challenge for future studies is how to activate boys more in the intervention group, and how to assure long-term effects from studies. Abstrakt
Syfte: Syftet med tesen var att undersöka resultat från Folkhälsans projekt Styrka, glädje och medkänsla gällande hur deltagarnas copingmetoder förändrades under projektet.
Metod: Appen ”PsyMate” användes för att samla in både ”baseline”- (T1) och ”follow-up” (T2) data. Data samlades in i sex skolor och samplet bestod av 140 deltagare (T1 flickor 72, T1 pojkar 51 och T2 flickor 67, T2 pojkar 54) och respondenternas medelålder var 11 år (SD = .467). Deltagarna var indelade i en testgrupp, som fick undervisning baserad på positiv psykologi, och en kontrollgrupp som inte fick någon undervisning.
Resultat: En tendens (p = .085) för en signifikant skillnad mellan T1 och T2 kunde observeras som resultat från interventionen. Det var mest flickorna som drog nytta av att delta i interventionen. En jämförelse mellan flickorna i test- och kontrollgruppen i T2 visade signifikant bättre copingstrategier bland flickorna i testgruppen.
Konklusion: Resultaten tyder på att flickor kan dra mera nytta av den här sortens intervention än pojkar. En utmaning för framtida studier är hur pojkar kan aktiveras mer i interventionsgruppen, samt hur långsiktiga effekter från den här sortens studier kan garanteras.
Aim: The purpose of this thesis was to examine results from Folkhälsan’s project “Strength, Happiness and Compassion” investigating changes in the participants’ coping methods.
Method: An app called “PsyMate” was used to collect both the baseline (T1) and the follow-up (T2) data. Data were collected in six schools and the sample consisted of 140 participants (T1 girls 72, T1 boys 51 and T2 girls 67, T2 boys 54) with the mean age 11 years (SD = .467). The participants were divided into an intervention group, who received training based on positive psychology, and a control group who received no training.
Results: A tendency (p = .085) towards a significant change from T1 to T2 could be noticed as a result of the intervention. It was mostly girls who benefitted from the intervention. A comparison between the girls in the intervention and control groups at T2 showed significantly better coping strategies among the girls from the intervention group.
Conclusion: The results indicate that the girls may benefit more from an intervention of this sort than boys. A challenge for future studies is how to activate boys more in the intervention group, and how to assure long-term effects from studies.
Syfte: Syftet med tesen var att undersöka resultat från Folkhälsans projekt Styrka, glädje och medkänsla gällande hur deltagarnas copingmetoder förändrades under projektet.
Metod: Appen ”PsyMate” användes för att samla in både ”baseline”- (T1) och ”follow-up” (T2) data. Data samlades in i sex skolor och samplet bestod av 140 deltagare (T1 flickor 72, T1 pojkar 51 och T2 flickor 67, T2 pojkar 54) och respondenternas medelålder var 11 år (SD = .467). Deltagarna var indelade i en testgrupp, som fick undervisning baserad på positiv psykologi, och en kontrollgrupp som inte fick någon undervisning.
Resultat: En tendens (p = .085) för en signifikant skillnad mellan T1 och T2 kunde observeras som resultat från interventionen. Det var mest flickorna som drog nytta av att delta i interventionen. En jämförelse mellan flickorna i test- och kontrollgruppen i T2 visade signifikant bättre copingstrategier bland flickorna i testgruppen.
Konklusion: Resultaten tyder på att flickor kan dra mera nytta av den här sortens intervention än pojkar. En utmaning för framtida studier är hur pojkar kan aktiveras mer i interventionsgruppen, samt hur långsiktiga effekter från den här sortens studier kan garanteras.
Kokoelmat
- 515 Psykologia [262]