När mörkret är som djupast : Diakoniarbetare om sin kontakt till skyddshemsklienter
Hellöre, Lise-Lotte (2020)
Hellöre, Lise-Lotte
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020043023655
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020043023655
Tiivistelmä
Studien undersöker vilka teologiska och praktiska resurser och hinder diakonin har för att möta de som farit illa av familjevåld och sökt hjälp i skyddshem. Syftet är teoretiskt att begreppsligt göra fenomenet analyserbart, för att sedan empiriskt bidra med insikt och förståelse för den diakonala kontakten till skyddshem som görs av evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Studien tar avstamp i ett Finland som lider av våld i nära relationer. Skyddshemmen behöver allt fler platser för våldsoffer. Diakonins uppgift är att vara kyrkans sociala ansikte utåt och hjälpa där livet är hotat. En studie av diakoniarbetet i Borgå stift görs för att förstå vilken kontakten är mellan diakoniarbetarna och skyddshemmen. Perspektivet är diakoniarbetarnas, vilka intervjuas via e-post. De frågor som ställs baseras bl.a. på centrala fenomen i litteraturgenomgången av närliggande studier. Detta teoretiska ramverk består av begreppen skam och skuldkänslor, tystnad och tabu, lidande och förlåtelse, hopp och till sist empowerment.
Materialet på totalt 26 intervjuer analyseras kvalitativt för att nå en förståelse av informanternas syn. Det visar sig att samarbete mellan församlingar och skyddshem inte är speciellt vanligt, men i de fall det finns kontakt tenderar den att vara återkommande. Alla begrepp i det teoretiska ramverket känns igen hos diakoniarbetarna. Diakonins möjligheter att hjälpa kan dels vara av praktisk art, men diakonin har en särställning i fråga om andligt stöd, t.ex. skuld och förlåtelse samt människovärde. Frågan om lidande är svår och hoppet kan vara både destruktivt och konstruktivt. I slutändan handlar allt om att återuppbygga människans förmåga till att leva sitt eget liv, till empowerment. Och här är människans egen vilja att ta emot hjälp central.
Diakonin har teologiska möjligheter att nå fram där samhället står handfallet. Diakonin har också ett fågelperspektiv i och med dess position utanför det sektoriserade samhällsmaskineriet. Man kan hjälpa klienter i en koordinerande funktion, men också med att täcka upp när individer faller mellan stolarna och systemet läcker. I bästa fall räddar diakonin liv med tro, hopp och kärlek både på teologiskt och praktiskt plan.
Studien tar avstamp i ett Finland som lider av våld i nära relationer. Skyddshemmen behöver allt fler platser för våldsoffer. Diakonins uppgift är att vara kyrkans sociala ansikte utåt och hjälpa där livet är hotat. En studie av diakoniarbetet i Borgå stift görs för att förstå vilken kontakten är mellan diakoniarbetarna och skyddshemmen. Perspektivet är diakoniarbetarnas, vilka intervjuas via e-post. De frågor som ställs baseras bl.a. på centrala fenomen i litteraturgenomgången av närliggande studier. Detta teoretiska ramverk består av begreppen skam och skuldkänslor, tystnad och tabu, lidande och förlåtelse, hopp och till sist empowerment.
Materialet på totalt 26 intervjuer analyseras kvalitativt för att nå en förståelse av informanternas syn. Det visar sig att samarbete mellan församlingar och skyddshem inte är speciellt vanligt, men i de fall det finns kontakt tenderar den att vara återkommande. Alla begrepp i det teoretiska ramverket känns igen hos diakoniarbetarna. Diakonins möjligheter att hjälpa kan dels vara av praktisk art, men diakonin har en särställning i fråga om andligt stöd, t.ex. skuld och förlåtelse samt människovärde. Frågan om lidande är svår och hoppet kan vara både destruktivt och konstruktivt. I slutändan handlar allt om att återuppbygga människans förmåga till att leva sitt eget liv, till empowerment. Och här är människans egen vilja att ta emot hjälp central.
Diakonin har teologiska möjligheter att nå fram där samhället står handfallet. Diakonin har också ett fågelperspektiv i och med dess position utanför det sektoriserade samhällsmaskineriet. Man kan hjälpa klienter i en koordinerande funktion, men också med att täcka upp när individer faller mellan stolarna och systemet läcker. I bästa fall räddar diakonin liv med tro, hopp och kärlek både på teologiskt och praktiskt plan.
Kokoelmat
- 614 Teologia [63]