Konsthantverksavdelningen – för samtiden och framtiden : En analys av inköpta konsthantverk till Nationalmuseum i Stockholm 1945–1966

Abstract

Mellan åren 1945 och 1966 köptes över 300 konsthantverk i keramik, glas och metall av då levande svenska konstnärer in till Konsthantverksavdelningen på Nationalmuseum i Stockholm. Unders dessa år var Carl Hernmarck (1901–1990) avdelningschef, som tillsammans med intendenterna ansvarade för avdelningens verksamhet. Den goda smakens ideal var centrala under denna tid på kulturfältet och påverkade synen på vad bland annat gott konsthantverk var. Men även den roll avdelningen hade som fältväktare på kulturfältet inverkade på vad som köptes in, ställdes ut och ansågs vara viktigt för allmänheten att se.

Syftet med avhandlingen är att undersöka Konsthantverksavdelningens roll som fältväktare av konsthantverk och god smak på det svenska kulturfältet under Carl Hernmarcks tid som avdelningschef 1945–1966. Genom stilkritisk analys av inköpta konsthantverk av levande svenska konstnärer utreds inköpen ur ett konstsociologiskt perspektiv med fokus på Pierre Bourdieus fältteori. Forskningsfrågorna som besvaras är: Vem valde de konsthantverk som köptes in? Vilken typ av konsthantverk understöddes genom inköpen? Vilken typ av smak följdes vid inköpen? Vilken profil hade Konsthantverksavdelningen inom allmänhetens smakfostran av konsthantverk? Kontexten är de samtida konsthantverksdebatterna och den goda smakens inflytande på kulturfältet från efterkrigstiden till 1960-talet.

Primärmaterialet som används är bilder på 105 konsthantverk från 1945 till 1966, nämndprotokoll över inköpen och årsberättelserna Meddelanden från Nationalmuseum. Sekundärmaterialet som används är bland annat Micael Ernstells artikel ”Konsthantverks- och designsamlingen på Nationalmuseum” (2002) för information om konsthantverkssamlingens framväxt och utveckling. Signums svenska konsthistoria band 12 och 13 (2002, 2005) och Cilla Robachs Formens frigörelse: Konsthantverk och design under debatt i 1960-talets Sverige (2010) med flera används för information om det svenska konsthantverkets stilutveckling.

Resultatet är att Konsthantverksavdelningen som fältvakt arbetade för samtiden och framtiden. Konsthantverken som köptes in följde inte bara den goda smakens ideal, ändamålsenlighet och enkelhet, utan en del bröt mot idealen genom ett fritt formspråk där det konstnärliga inslaget var starkare än nyttoaspekten. Föremålen som köptes in representerade samtiden och konsthantverkets utveckling och skulle vara sevärda i framtiden. Genom inköpen stod Konsthantverksavdelningen därmed för konsthantverkets föränderlighet och utveckling framom att endast köpa in föremål som följde den goda smakens ideal.