Stickning i skolan : En kartläggning över stickundervisningen i F–9 ur lärarperspektiv

Abstract

Syftet med avhandlingen var att undersöka stickning i den finlandssvenska grundläggande utbildningen, genom att kartlägga lärarnas konkreta undervisning i form av material, redskap och tekniker. Vi strävade också efter att undersöka hinder, utmaningar, fördelar och möjligheter med stickundervisning, exempelvis i samband med Grunderna för läroplaLP2014. Undersökningen var inriktad på alla lärare som undervisar i slöjd, men i synnerhet lärare som undervisar i stickning i F–9.

Mixed methods användes i undersökningens forskningsdesign. Data samlades in med en elektronisk enkät bestående av både öppna och slutna frågor. Enkäten besvarades av 123 lärare.

Stickning av räta maskor, maskuppläggning, att maska av och stickning av aviga maskor är de vanligaste stickteknikerna i undervisningen. Alster som nämns är främst vantar, figurer och gosedjur samt halsdukar. Ylle och ylleblandgarner används mest. Stickningens historia, stickaktivism och stickning för välgörande ändamål behandlas begränsat. De flesta lärare uppskattar att enstaka elever klarar av att sticka innan undervisningen inleds i årskurs 4. Fler än hälften anses vara helt nya för tekniken. Eleverna verkar vara relativt positiva till stickundervisningen och den stämning som den skapar. Utmaningar med undervisning i stickning tolkas ligga i eleven, undervisningsstrukturen, tekniken eller läraren. Kompetensområdena i LP2014 anses kunna konkretiseras väl genom stickning (medeltalet 3.95 av 5).