Det nationella möter det regionala : En fallstudie av statsunderstöd och skolutveckling i ett pedagogiskt ledarskapsperspektiv
Katajarinne, Anni (2019)
Katajarinne, Anni
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019032810383
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019032810383
Tiivistelmä
Skolan har en utmaning i att följa den snabba samhällsutvecklingen och det finns konstant ett behov av att utveckla skolan. Nationella statsunderstöd är ett sätt att möjliggöra skolutveckling. Alla kommuner i Finland har möjlighet att ansöka om dessa statsunderstöd men hur ser fördelningen av understöden ut i verkligheten? Och vilken effekt har statsunderstöden för skolutvecklingen? Samtidigt blir beviljandet av statsunderstöden en fråga om pedagogiskt ledarskap som är en del av den systemiska helheten bör granskas närmare. Dessa frågeställningar utgör grundintresset för studien.
Syftet med avhandlingen är att analysera nationella statsunderstöd som en del av skolutveckling och som en konkretisering av hur det pedagogiska ledarskapet konstrueras i Svenskfinland i gränszonen mellan nationell och kommunal nivå.
Utgående från syftet utformades avhandlingens forskningsfrågor:
1. Vilka mönster kan hittas gällande ansökningar om statsunderstöd i Svenskfinland under åren 2013–2017?
2. Vilka orsaker finns till att den enskilda kommunen ansöker respektive inte ansöker om statsunderstöd?
3. Vilken roll har statsunderstöden för skolutvecklingen i den enskilda kommunen?
Metodiskt har undersökningen genomförts som två separata delar där svaren på den första frågan väckte behovet att ta reda på mer inom området och de två följande forskningsfrågorna formades. Den första delen i avhandlingen består av en kartläggning av statsunderstöd inom den grundläggande utbildningen i Svenskfinland under åren 2013–2017. Den andra delen av studien är en fallstudie där forskningsobjektet är en enskild kommun i Svenskfinland och informanten kommunens bildningsdirektör.
Resultatet för den första forskningsfrågan visar att fördelningen av statsunderstöd i Svenskfinland inte är jämn. På basis av geografiskt läge, kommunens storlek eller annan liknande faktor går det inte att se mönster i vilken typ av kommuner som ansöker om statsunderstöd eller inte gör det. I resultaten framkommer också att den offentliga informationen om fördelningen av statsunderstöd, enligt den gjorda granskningen, inte ger en information som fullt ut överensstämmer med verkligheten, exempelvis genom att vissa kommuner förblir ”osynliga”. Resultatet för den andra och den tredje forskningsfrågan visar att det finns flera faktorer som talar för och också faktorer som talar emot att ansöka om statsunderstöd. De huvudsakliga argumenten är att kommunen upplever statsunderstöden som givande och nödvändiga, samtidigt som ansöknings- och redovisningsprocessen tar mycket tid från annat pedagogiskt arbete. En vanlig motivering till att dessa medel ändå beviljas på basis av ansökan, ligger i villkoren för finansiell styrning och viljan att på nationell nivå kunna påverka exakt vad medlen används till.
Den arbetsdryga ansökningsprocessen sätter kommuner i en ojämlik ställning då alla kommuner inte har samma resurser att lägga på administrativt arbete och koordinering av projekten. Eftersom kommunens storlek inte var en faktor som kunde förklara aktiviteten i att ansöka om statsunderstöd, är det rimligare att uppfatta kommunerna som resurssvaga och resursstarka kommuner. I undersökningens resultat framkommer det att statsunderstöden utgör en väsentlig del i utvecklingen av verksamheten i kommunen, och det här kan betyda att de resurssvaga kommunerna kommer ligga allt längre ifrån den utveckling som sker i de resursstarka kommunerna.
Syftet med avhandlingen är att analysera nationella statsunderstöd som en del av skolutveckling och som en konkretisering av hur det pedagogiska ledarskapet konstrueras i Svenskfinland i gränszonen mellan nationell och kommunal nivå.
Utgående från syftet utformades avhandlingens forskningsfrågor:
1. Vilka mönster kan hittas gällande ansökningar om statsunderstöd i Svenskfinland under åren 2013–2017?
2. Vilka orsaker finns till att den enskilda kommunen ansöker respektive inte ansöker om statsunderstöd?
3. Vilken roll har statsunderstöden för skolutvecklingen i den enskilda kommunen?
Metodiskt har undersökningen genomförts som två separata delar där svaren på den första frågan väckte behovet att ta reda på mer inom området och de två följande forskningsfrågorna formades. Den första delen i avhandlingen består av en kartläggning av statsunderstöd inom den grundläggande utbildningen i Svenskfinland under åren 2013–2017. Den andra delen av studien är en fallstudie där forskningsobjektet är en enskild kommun i Svenskfinland och informanten kommunens bildningsdirektör.
Resultatet för den första forskningsfrågan visar att fördelningen av statsunderstöd i Svenskfinland inte är jämn. På basis av geografiskt läge, kommunens storlek eller annan liknande faktor går det inte att se mönster i vilken typ av kommuner som ansöker om statsunderstöd eller inte gör det. I resultaten framkommer också att den offentliga informationen om fördelningen av statsunderstöd, enligt den gjorda granskningen, inte ger en information som fullt ut överensstämmer med verkligheten, exempelvis genom att vissa kommuner förblir ”osynliga”. Resultatet för den andra och den tredje forskningsfrågan visar att det finns flera faktorer som talar för och också faktorer som talar emot att ansöka om statsunderstöd. De huvudsakliga argumenten är att kommunen upplever statsunderstöden som givande och nödvändiga, samtidigt som ansöknings- och redovisningsprocessen tar mycket tid från annat pedagogiskt arbete. En vanlig motivering till att dessa medel ändå beviljas på basis av ansökan, ligger i villkoren för finansiell styrning och viljan att på nationell nivå kunna påverka exakt vad medlen används till.
Den arbetsdryga ansökningsprocessen sätter kommuner i en ojämlik ställning då alla kommuner inte har samma resurser att lägga på administrativt arbete och koordinering av projekten. Eftersom kommunens storlek inte var en faktor som kunde förklara aktiviteten i att ansöka om statsunderstöd, är det rimligare att uppfatta kommunerna som resurssvaga och resursstarka kommuner. I undersökningens resultat framkommer det att statsunderstöden utgör en väsentlig del i utvecklingen av verksamheten i kommunen, och det här kan betyda att de resurssvaga kommunerna kommer ligga allt längre ifrån den utveckling som sker i de resursstarka kommunerna.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [531]