Förändrade perspektiv : Omsorg som formande praktik för män i församlingar

Abstract

Med en kombinerad metod av grundad teori och hermeneutisk läsning undersöker denna avhandling frågor om frivilligverksamhet och omsorg som formande praktiker. Den utgår från frågorna ”hur kan delaktighet i en församling utveckla ett omsorgstänkande?” och ”på vilka sätt kan omsorg fungera som en feministisk formande praktik för män?” Metoden grundad teori tillämpas genom kvalitativa intervjuer med tre män som är aktiva i frivilligverksamhet. Temana omsorg, formning, feminism, maskulinitet, rättvisa och teologen Miroslav Volfs syn på identitet, exklusion, den Andre och dubbelseende presenteras och diskuteras tvärvetenskapligt utgående teologiska, filosofiska och etiska källor. I diskussionen får horisonter från såväl texttolkningen som tolkningen av intervjumaterialet mötas i en horisontsammansmältning. Avhandlingen avslutas med reflektioner kring vad studiens resultat kan innebära för kyrkan och teologin.

I intervjuanalysen visar avhandlingen både likheter och olikheter i de tre intervjupersonernas tankar och erfarenheter. Något som visar sig vara viktigt för att männen har kommit med i församlingen och också̊ blivit engagerade i frivilligverksamheten är relationer, förebilder och handledning. Relationerna har också en stor betydelse i hur två av intervjupersonerna tänker om omsorg.

Genom att diskutera omsorgsetiska syner och Miroslav Volfs begrepp dubbelseende väljer avhandlingen att förstå omsorgstänkande som viljan och förmågan att bland annat vara relationell och upprätta brustna relationer till både medmänniskor och skapelsen, att vara sårbar, att ta avstånd från sina egna intressen, och att ta hand om andra. Lyhördhet och uppmärksamt lyssnande är konkreta exempel på handlingar som avhandlingen föreslår att kan ha format intervjupersonernas omsorgstänkande. I teoridiskussionen stiger också tjänande, tillbedjan och tillämpning av tanken om dubbelseende fram som möjliga svar på första forskningsfrågan.

Avhandlingen visar att omsorg kan ses som feministiska formande praktiker genom att diskutera en uppfattning om omsorgen som har beröringspunkter med en socialkonstruktivistisk syn på feminism. Denna slutsats utgår från möjligheterna att se omsorg som handlingar som kan lära en människa att tänka, handla och bemöta människor på nya sätt som utmanar patriarkala maktstrukturer. Sådana handlingar kan ses som feministiska i sin essens. Denna syn som härstammar i en tolkning av feministteoretikern bell hooks och innefattar möjligheter för också mäns praktiker att vara feministiska.