Inverkan som kriskommunikation kan ha på varumärkesryktet ur ett attributionsteoretiskt perspektiv : En fallstudie om dieselgate
Sunden, Derek (2018)
Åbo Akademi
2018
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018111047857
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018111047857
Tiivistelmä
Företagsledarna ska ha den kunskap som behövs för att bemöta diverse kriser samt kunna hantera situationen efter att krisen påbörjat. Ouyang (2011) anser att varumärkeskriser är en dynamisk och utvecklande process som kan delas in i tre cirkulerande faser: latens, utbrott och återhämtning. Det behövs mera forskning i hur organisationen hanterar varumärkets återhämtning under och efter en kris (Li & Wei 2016). Ett verktyg som kan användas för att stödja ledningen i krishantering är attributionsteorin (Coombs, 2007).
Detta arbete undersöker hur organisationer med hjälp av kommunikation skyddar sitt varumärke under en kris och den inverkan som kriskommunikation kan ha på varumärkesryktet ur ett attributionsteoretiskt perspektiv. Teorin behandlar med andra ord på vilket sätt kriskommunikation och varumärkesrykte är sammankopplade ur ett attributionsteoretiskt perspektiv. Undersökningen utförs som en fallstudie som baserar sig på intervjuer, artikel och notisanalysering.
Arbetet visar att organisationen effektiverar kriskommunikationen genom att implementera attributionsteoretiska perspektiv för att återhämta varumärkesryktet från en kris. De faktorer som påverkar effektiviteten är hur de lokala nyhetsmedier utformar situationen, vad nyhetsmedierna fokuserar på, hur väl informerade intressenterna är i situationen. Intressegruppernas passivitet och organisationens val av strategi. För att kriskommunikationen ska vara så effektiv som möjligt bör organisationer ha en förståsele över hur intressenter skapar orsakssamband mellan olika händelser och de inblandade aktörerna.
Detta arbete undersöker hur organisationer med hjälp av kommunikation skyddar sitt varumärke under en kris och den inverkan som kriskommunikation kan ha på varumärkesryktet ur ett attributionsteoretiskt perspektiv. Teorin behandlar med andra ord på vilket sätt kriskommunikation och varumärkesrykte är sammankopplade ur ett attributionsteoretiskt perspektiv. Undersökningen utförs som en fallstudie som baserar sig på intervjuer, artikel och notisanalysering.
Arbetet visar att organisationen effektiverar kriskommunikationen genom att implementera attributionsteoretiska perspektiv för att återhämta varumärkesryktet från en kris. De faktorer som påverkar effektiviteten är hur de lokala nyhetsmedier utformar situationen, vad nyhetsmedierna fokuserar på, hur väl informerade intressenterna är i situationen. Intressegruppernas passivitet och organisationens val av strategi. För att kriskommunikationen ska vara så effektiv som möjligt bör organisationer ha en förståsele över hur intressenter skapar orsakssamband mellan olika händelser och de inblandade aktörerna.