Klimat, fred och säkerhet : FN:s säkerhetsråd och klimatförändringen
Abrahamsson, Anna (2018)
Abrahamsson, Anna
Åbo Akademi
2018
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018112648984
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018112648984
Tiivistelmä
I takt med att den vetenskapliga förståelsen för klimatförändringen ökat förstås även de säkerhetsrisker ett varmare klimat medför allt bättre. Effekterna av klimatförändringen är påtagliga redan idag. I och med att klimatförändringen i högre grad kommit att uppfattas som ett säkerhetshot har även frågan om Förenta Nationernas säkerhetsråd bör behandla klimatförändringen aktualiserats. Klimatförändringen har varit ett återkommande ämne på säkerhetsrådets agenda sedan år 2007, men åsikterna om och hur säkerhetsrådet ska förhålla sig till klimatförändringen går fortsättningsvis isär.
Trots att klimatförändringen i flera omgångar diskuterats inom säkerhetsrådet är frågan om säkerhetsrådets möjligheter att möta klimatförändringen förhållandevis outforskad. Denna avhandling granskar klimatförändringen som en säkerhetsfråga samt de juridiska grunderna för säkerhetsrådet att behandla frågan. I avhandlingen presenteras säkerhetsrådets funktioner och befogenheter enligt FN-stadgan samt säkerhetsrådets tidigare praxis, följt av en analys över hur dessa förhåller sig till och är tillämpliga på klimatförändringen.
I analysen framkommer flera alternativ för hur säkerhetsrådet kan möta klimatförändringen. Dessa alternativ kategoriseras enligt vilka artiklar i FN-stadgan som tillämpas samt vilka juridiska konsekvenser de medför. Enligt denna uppdelning kan säkerhetsrådet 1) utesluta klimatförändringen ur sin verksamhet, 2) icke-möta eller möta klimatförändringen indirekt, 3) möta klimatförändringen utanför artikel 39 eller 4) möta klimatförändringen under artikel 39 i FN-stadgan. Denna avhandling identifierar tre juridiska grunder för att tillämpa artikel 39 på klimatförändringen: antingen genom en dynamisk tolkning av artikel 39, genom att identifiera en kränkning av mänskliga rättigheter eller genom att identifiera ett brott mot en internationell konvention eller rättsnorm. Genom att tillämpa artikel 39 ges säkerhetsrådet möjlighet att vidta åtgärder under FN-stadgans kapitel VII.
Även om det existerar flera juridiskt möjliga alternativ för säkerhetsrådet att behandla klimatförändringen, betyder det ändå inte att säkerhetsrådet är det mest lämpliga organet för denna uppgift. För att kunna vidta effektiva åtgärder krävs även att säkerhetsrådets beslut upplevs som legitima bland FN:s övriga medlemsstater. För detta behöver säkerhetsrådet klargöra vilka åtgärder det ämnar vidta, samt varför det är det mest lämpliga organet för åtgärderna i fråga. Ju längre klimatförändringen framskrider, och ju allvarligare säkerhetsrisker klimatförändringen medför, desto större incitament föreligger ändå för säkerhetsrådet att agera.
Trots att klimatförändringen i flera omgångar diskuterats inom säkerhetsrådet är frågan om säkerhetsrådets möjligheter att möta klimatförändringen förhållandevis outforskad. Denna avhandling granskar klimatförändringen som en säkerhetsfråga samt de juridiska grunderna för säkerhetsrådet att behandla frågan. I avhandlingen presenteras säkerhetsrådets funktioner och befogenheter enligt FN-stadgan samt säkerhetsrådets tidigare praxis, följt av en analys över hur dessa förhåller sig till och är tillämpliga på klimatförändringen.
I analysen framkommer flera alternativ för hur säkerhetsrådet kan möta klimatförändringen. Dessa alternativ kategoriseras enligt vilka artiklar i FN-stadgan som tillämpas samt vilka juridiska konsekvenser de medför. Enligt denna uppdelning kan säkerhetsrådet 1) utesluta klimatförändringen ur sin verksamhet, 2) icke-möta eller möta klimatförändringen indirekt, 3) möta klimatförändringen utanför artikel 39 eller 4) möta klimatförändringen under artikel 39 i FN-stadgan. Denna avhandling identifierar tre juridiska grunder för att tillämpa artikel 39 på klimatförändringen: antingen genom en dynamisk tolkning av artikel 39, genom att identifiera en kränkning av mänskliga rättigheter eller genom att identifiera ett brott mot en internationell konvention eller rättsnorm. Genom att tillämpa artikel 39 ges säkerhetsrådet möjlighet att vidta åtgärder under FN-stadgans kapitel VII.
Även om det existerar flera juridiskt möjliga alternativ för säkerhetsrådet att behandla klimatförändringen, betyder det ändå inte att säkerhetsrådet är det mest lämpliga organet för denna uppgift. För att kunna vidta effektiva åtgärder krävs även att säkerhetsrådets beslut upplevs som legitima bland FN:s övriga medlemsstater. För detta behöver säkerhetsrådet klargöra vilka åtgärder det ämnar vidta, samt varför det är det mest lämpliga organet för åtgärderna i fråga. Ju längre klimatförändringen framskrider, och ju allvarligare säkerhetsrisker klimatförändringen medför, desto större incitament föreligger ändå för säkerhetsrådet att agera.
Kokoelmat
- Rajoitetun saatavuuden opinnäytetyöt [399]
- 513 Oikeustiede [128]