La représentation du président François Hollande dans les articles du Figaro et du Monde en mars 2014
Lahti, Ellen (2018)
Åbo Akademi
2018
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018083134397
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018083134397
Tiivistelmä
Det finns globala variationer i hur människor förstår sig själva, sina relationer till andra människor samt omvärlden. Som ett resultat av detta tenderar människor att organisera världen i olika klasser för att förstå den bättre. Vi tänker ofta på saker, människor och platser med hjälp av vissa sätt att kategorisera. Georges Kleiber (1990) diskuterar erfarenhetsrealism i sitt arbete om prototypteori, vilket används i denna avhandling. Som förklarat av Schudson (2013) konstruerar vi världen genom att undersöka individers personliga verklighet.
Journalistiska texter har sina egna sätt att konstruera representationer av världen runt omkring oss på. Denna konstruktion av representationer ses exempelvis i olika politiska ståndpunkter i tidningar (politiskt till vänster eller till höger). Människor har en tendens att konstruera och tolka representationer enligt sitt eget ”begreppsschema” (Hall 2013) eller livserfarenhet. Med andra ord finns det en personlig historia bakom alla åsikter, synpunkter och bilder som i sin tur modifierar och påverkar våra idéer och tankar.
I min avhandling diskuterar jag representation, samt hurdana faktorer som påverkar människors tankesätt och verklighetsbild. Syftet med avhandlingen är att studera hur två dagstidningar, Le Figaro och Le Monde, presenterar François Hollande. Jag analyserar adjektiv och andra ordföreställningar om Hollande som jag i min avhandling har kallat representationer. Jag vill ta reda på hurdan bild texterna ger av François Hollande, och ifall det finns skillnader tidningarna emellan.
Enligt en artikel som publicerats i Le Monde (17.11.2013) slog François Hollande rekord i att vara illa omtyckt. Tidningarna hävdar att ingen president sedan 1958 varit så opopulär som han. Av denna anledning är syftet med detta arbete att beskriva den representation som den elektroniska pressen har givit av François Hollande. De diskursiva strategierna i två tidningar, Le Monde och Le Figaro, gällande president Hollande har studerats, och min utgångspunkt är att språket i dagstidningarna inte kan vara objektivt.
Min hypotes, som nuförtiden ofta används i journalistikstudier, är idén att journalistens och dagstidningens ideologi genomsyrar i alla publicerade artiklar samt i språket som används. Journalistiska texter är något som journalister rapporterar som fakta, men som tidningen sedan presenterar på ett objektivt sätt. Dessa texter och information som sprids av tidningarna ger oss en illusion av objektivitet som samtidigt förändrar eller påverkar vårt sätt att tänka.
Språket kan användas på många olika sätt med syftet att stärka och manipulera tankesätt, och mediehusen är en av de viktigaste källorna för utbyte av idéer. Samtidigt ses publikationen av tidningar som en egen branch och tidningsredaktioner som företag som alla andra, i syfte att göra ekonomisk vinst. Hur olika händelser beskrivs i media, kan därför påverkas av t.ex. ägarna av mediehusen eller av annonsörerna. Det journalistiska språket har ofta mycket mer kraft än man tror, och av denna anledning har det en anmärkningsvärd status som visar vikten av denna typ av diskursanalys. I mitt arbete studerar jag de diskursiva strategierna i två tidningar, Le Monde och Le Figaro, om president Hollande under kommunalvalet i mars 2014. Mitt mål är att studera bilden som ges, vilken enligt min hypotes verkar vara negativ. Därför fokuserar jag på följande huvudsakliga forskningsfrågor:
1) Hur är representationen på François Hollande?
2) Finns det skillnader mellan de två tidningarna?
Jag har räknat alla representationer som journalister och allmänheten tar ansvar för. Alltså har jag räknat representationerna där journalisten nämner Hollande, även i sammanhang med kommentarer från medborgarna, eller i hänvisningar till andra artiklar i andra tidningar. Citatmärken har också beaktats, så som föreställningar som används som jämförelser eller metaforer. Det bör noteras att kontext är mycket viktig i denna typ av studie. Av denna anledning har jag, med den elektroniska versionen av ordboken Trésor de la langue française som verktyg, tagit hänsyn till det sammanhang som ligger nära varje representation. I den analytiska delen av min avhandling behandlar jag varje representation en efter en med hjälp av sammanhanget och ordboken.
Artiklarna som jag studerar är väldigt olika i sin natur, men i varje artikel handlar det om politiska händelser där journalister nämner eller kommenterar François Hollande. Som teoretiskt verktyg har jag använt prototypsemantik som hjälper till att kategorisera och analysera en rad olika representationer. I prototypsemantik eller prototypteori (Kleiber 1990) är idéen att det finns en modell för graderad kategorisering av element. Prototypsemantik spelar en central roll inom lingvistiken, och därför valde jag det för min avhandling. Samtidigt använder jag kritisk lingvistik som studerar hur sociala relationer, politisk dominans, identitet, kunskap och makt konstrueras genom skriftliga och muntliga texter i samhället. Jag har använt bilden eller utgångspunkten att presidenten har ett dåligt rykte och därför är det viktigt att kategorisera och samla representationerna. Genom att samla representationer, använder jag ständigt ett system av representation som speglar också min världsuppfattning.
Genom att analysera varje representation en efter en har jag byggt prototyperna för varje tidning. Le Monde använder negativa representationer i flera artiklar, men är fortfarande diskret i allmänhet. Prototypen i Le Figaro är ganska negativ, men det bör noteras att skillnaden mellan negativa och positiva händelser inte är stor (53,8% Le Figaro mot 46,2% Le Monde). Hollandes politiska tendenser som socialist kommenterades inte i Le Monde, medan Le Figaro gjorde flera anmärkningar om detta. Prototypen i Le Figaro skiljer sig från den av Le Monde speciellt eftersom det fanns mera representationer. Vad som tycks vara en mycket slående observation är det faktum att Le Figaro visar sin politiska inriktning. Däremot verkar Le Monde ha en mer neutral synvinkel utan mycket kommentarer om presidentens politiska färg. Genom att inkludera intervjuer av medborgarna för att ha mindre objektiva synvinklar, håller Le Monde en professionell sida utan alltför mycket radikala texter. Le Figaro betonar presidentens politiska inriktning, och refererar ofta till den socialistiska sidan av Hollande. I Le Figaro fanns det också meningar som till och med skulle kunna tolkas som förolämpningar.
Lingvistiska val och representationssystem modifierar texterna och överför därmed information på flera olika sätt. Mina observationer om några politiska kommentarer som har gjorts speciellt i Le Figaro, bekräftar hypotesen av Roger Fowler (1991) som menar att i varje artikels publicerade språk, syns både journalistens och tidningens ideologi. Le Figaro, som etablerar en annan politisk position än den av Le Monde, har visat oss med några anmärkningar att redaktions linjen förblir ganska höger, medan Le Monde förblir vänster. Den journalistiska representationen av politiker kan ge oss mycket intressant information om mediernas kraft samt deras inflytande på väljarnas åsikter och förståelse av andra kulturer och människor.
Vissa representationer som fet, en pingvin, opopulär, isolerad utmärker inte presidentens kunnighet i sitt yrke, utan snarare lyfter fram honom i ett negativt ljus. Det som också var intressant att observera i vissa rubriker, var historiska referenser till Frankrikes före detta president Mitterrand och till och med Louis XIV vilka bägge två i sin egen tid inte ansågs som populära människor.
En gemensam egenskap mellan de båda prototyperna är den mänskliga sidan, där presidenten även med sina svagheter har positiva sidor och hans beslut inte är fullständigt avvisade. Prototypen av den opopulära presidenten i Le Figaro med 66,7% av negativa representationer innehåller mer typiska (negativa) särdrag än Le Monde med 53,8%. Även om det bara handlar om några procent, bekräftades min hypotes. Det vill säga att representationen av François Hollande i genomsnitt är mer opopulär än populär.
De två tidningarna delar tydligt opinion för presidentens opopuläritet, men man ka se ett försök att eftersträva objektivitet genom att observera till exempel användningen av citat i vissa rubriker. När det gäller presidentens professionella sida visas Hollande ofta i situationer där ett landmärkebeslut har fattats och den allmänna opinionen eller reaktionen är negativt inställd. Medborgarnas reaktioner i Frankrike visar oss att de är beroende av presidenten, och därför har de höga förväntningar. Av denna anledning kan man också säga att dessa höga förväntningar visar medborgarnas förtroende och därför förväntar de sig att presidenten ska fatta bättre beslut.
Även om Hollandes opopuläritet kan förklaras av rent politiska och personliga skäl, kan vi inte utesluta att hans tid som president var konkret berörd av det utvecklande 2000-talet och en av de värsta kriserna i den moderna Europeiska unionen.
De ovannämnda utmaningarna kommer säkert att studeras av politiska forskare och historiker i framtiden. Det verkar dock vara mycket intressant, även på en allmän nivå, varför François Hollande, som efter presidentvalet 2012 var en av de mest populära ledarna i Europeiska unionen (med 60% av godkännandegraden) var den första presidenten i fransk historia, som efter en enda period gav upp som den mest opopulära franska presidenten i historien.
Journalistiska texter har sina egna sätt att konstruera representationer av världen runt omkring oss på. Denna konstruktion av representationer ses exempelvis i olika politiska ståndpunkter i tidningar (politiskt till vänster eller till höger). Människor har en tendens att konstruera och tolka representationer enligt sitt eget ”begreppsschema” (Hall 2013) eller livserfarenhet. Med andra ord finns det en personlig historia bakom alla åsikter, synpunkter och bilder som i sin tur modifierar och påverkar våra idéer och tankar.
I min avhandling diskuterar jag representation, samt hurdana faktorer som påverkar människors tankesätt och verklighetsbild. Syftet med avhandlingen är att studera hur två dagstidningar, Le Figaro och Le Monde, presenterar François Hollande. Jag analyserar adjektiv och andra ordföreställningar om Hollande som jag i min avhandling har kallat representationer. Jag vill ta reda på hurdan bild texterna ger av François Hollande, och ifall det finns skillnader tidningarna emellan.
Enligt en artikel som publicerats i Le Monde (17.11.2013) slog François Hollande rekord i att vara illa omtyckt. Tidningarna hävdar att ingen president sedan 1958 varit så opopulär som han. Av denna anledning är syftet med detta arbete att beskriva den representation som den elektroniska pressen har givit av François Hollande. De diskursiva strategierna i två tidningar, Le Monde och Le Figaro, gällande president Hollande har studerats, och min utgångspunkt är att språket i dagstidningarna inte kan vara objektivt.
Min hypotes, som nuförtiden ofta används i journalistikstudier, är idén att journalistens och dagstidningens ideologi genomsyrar i alla publicerade artiklar samt i språket som används. Journalistiska texter är något som journalister rapporterar som fakta, men som tidningen sedan presenterar på ett objektivt sätt. Dessa texter och information som sprids av tidningarna ger oss en illusion av objektivitet som samtidigt förändrar eller påverkar vårt sätt att tänka.
Språket kan användas på många olika sätt med syftet att stärka och manipulera tankesätt, och mediehusen är en av de viktigaste källorna för utbyte av idéer. Samtidigt ses publikationen av tidningar som en egen branch och tidningsredaktioner som företag som alla andra, i syfte att göra ekonomisk vinst. Hur olika händelser beskrivs i media, kan därför påverkas av t.ex. ägarna av mediehusen eller av annonsörerna. Det journalistiska språket har ofta mycket mer kraft än man tror, och av denna anledning har det en anmärkningsvärd status som visar vikten av denna typ av diskursanalys. I mitt arbete studerar jag de diskursiva strategierna i två tidningar, Le Monde och Le Figaro, om president Hollande under kommunalvalet i mars 2014. Mitt mål är att studera bilden som ges, vilken enligt min hypotes verkar vara negativ. Därför fokuserar jag på följande huvudsakliga forskningsfrågor:
1) Hur är representationen på François Hollande?
2) Finns det skillnader mellan de två tidningarna?
Jag har räknat alla representationer som journalister och allmänheten tar ansvar för. Alltså har jag räknat representationerna där journalisten nämner Hollande, även i sammanhang med kommentarer från medborgarna, eller i hänvisningar till andra artiklar i andra tidningar. Citatmärken har också beaktats, så som föreställningar som används som jämförelser eller metaforer. Det bör noteras att kontext är mycket viktig i denna typ av studie. Av denna anledning har jag, med den elektroniska versionen av ordboken Trésor de la langue française som verktyg, tagit hänsyn till det sammanhang som ligger nära varje representation. I den analytiska delen av min avhandling behandlar jag varje representation en efter en med hjälp av sammanhanget och ordboken.
Artiklarna som jag studerar är väldigt olika i sin natur, men i varje artikel handlar det om politiska händelser där journalister nämner eller kommenterar François Hollande. Som teoretiskt verktyg har jag använt prototypsemantik som hjälper till att kategorisera och analysera en rad olika representationer. I prototypsemantik eller prototypteori (Kleiber 1990) är idéen att det finns en modell för graderad kategorisering av element. Prototypsemantik spelar en central roll inom lingvistiken, och därför valde jag det för min avhandling. Samtidigt använder jag kritisk lingvistik som studerar hur sociala relationer, politisk dominans, identitet, kunskap och makt konstrueras genom skriftliga och muntliga texter i samhället. Jag har använt bilden eller utgångspunkten att presidenten har ett dåligt rykte och därför är det viktigt att kategorisera och samla representationerna. Genom att samla representationer, använder jag ständigt ett system av representation som speglar också min världsuppfattning.
Genom att analysera varje representation en efter en har jag byggt prototyperna för varje tidning. Le Monde använder negativa representationer i flera artiklar, men är fortfarande diskret i allmänhet. Prototypen i Le Figaro är ganska negativ, men det bör noteras att skillnaden mellan negativa och positiva händelser inte är stor (53,8% Le Figaro mot 46,2% Le Monde). Hollandes politiska tendenser som socialist kommenterades inte i Le Monde, medan Le Figaro gjorde flera anmärkningar om detta. Prototypen i Le Figaro skiljer sig från den av Le Monde speciellt eftersom det fanns mera representationer. Vad som tycks vara en mycket slående observation är det faktum att Le Figaro visar sin politiska inriktning. Däremot verkar Le Monde ha en mer neutral synvinkel utan mycket kommentarer om presidentens politiska färg. Genom att inkludera intervjuer av medborgarna för att ha mindre objektiva synvinklar, håller Le Monde en professionell sida utan alltför mycket radikala texter. Le Figaro betonar presidentens politiska inriktning, och refererar ofta till den socialistiska sidan av Hollande. I Le Figaro fanns det också meningar som till och med skulle kunna tolkas som förolämpningar.
Lingvistiska val och representationssystem modifierar texterna och överför därmed information på flera olika sätt. Mina observationer om några politiska kommentarer som har gjorts speciellt i Le Figaro, bekräftar hypotesen av Roger Fowler (1991) som menar att i varje artikels publicerade språk, syns både journalistens och tidningens ideologi. Le Figaro, som etablerar en annan politisk position än den av Le Monde, har visat oss med några anmärkningar att redaktions linjen förblir ganska höger, medan Le Monde förblir vänster. Den journalistiska representationen av politiker kan ge oss mycket intressant information om mediernas kraft samt deras inflytande på väljarnas åsikter och förståelse av andra kulturer och människor.
Vissa representationer som fet, en pingvin, opopulär, isolerad utmärker inte presidentens kunnighet i sitt yrke, utan snarare lyfter fram honom i ett negativt ljus. Det som också var intressant att observera i vissa rubriker, var historiska referenser till Frankrikes före detta president Mitterrand och till och med Louis XIV vilka bägge två i sin egen tid inte ansågs som populära människor.
En gemensam egenskap mellan de båda prototyperna är den mänskliga sidan, där presidenten även med sina svagheter har positiva sidor och hans beslut inte är fullständigt avvisade. Prototypen av den opopulära presidenten i Le Figaro med 66,7% av negativa representationer innehåller mer typiska (negativa) särdrag än Le Monde med 53,8%. Även om det bara handlar om några procent, bekräftades min hypotes. Det vill säga att representationen av François Hollande i genomsnitt är mer opopulär än populär.
De två tidningarna delar tydligt opinion för presidentens opopuläritet, men man ka se ett försök att eftersträva objektivitet genom att observera till exempel användningen av citat i vissa rubriker. När det gäller presidentens professionella sida visas Hollande ofta i situationer där ett landmärkebeslut har fattats och den allmänna opinionen eller reaktionen är negativt inställd. Medborgarnas reaktioner i Frankrike visar oss att de är beroende av presidenten, och därför har de höga förväntningar. Av denna anledning kan man också säga att dessa höga förväntningar visar medborgarnas förtroende och därför förväntar de sig att presidenten ska fatta bättre beslut.
Även om Hollandes opopuläritet kan förklaras av rent politiska och personliga skäl, kan vi inte utesluta att hans tid som president var konkret berörd av det utvecklande 2000-talet och en av de värsta kriserna i den moderna Europeiska unionen.
De ovannämnda utmaningarna kommer säkert att studeras av politiska forskare och historiker i framtiden. Det verkar dock vara mycket intressant, även på en allmän nivå, varför François Hollande, som efter presidentvalet 2012 var en av de mest populära ledarna i Europeiska unionen (med 60% av godkännandegraden) var den första presidenten i fransk historia, som efter en enda period gav upp som den mest opopulära franska presidenten i historien.
Kokoelmat
- 6121 Kielitieteet [162]