Coachning och adeptaktivitet i brasiliansk jujutsuträning
Ranta-aho, Markus (2017)
Ranta-aho, Markus
Åbo Akademi
2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaistakäyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201705056346
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201705056346
Tiivistelmä
Syftet med denna avhandling är att kartlägga och beskriva coachning och adeptaktivitet i brasiliansk jujutsuträning. Dessutom vill jag ta reda på om det finns skillnader i de tränarbeteenden som används med adepter av olika erfarenhetsnivåer och om det finns skillnader i hur aktiva adepterna är.
För att uppnå syftet med min undersökning har jag använt kvantitativa metoder. Video-observation och hjärtfrekvensmätning har använts som datainsamlingsmetoder.
Resultaten visar att mest tid användes till teknikträning, en tredjedel till uppvärmning och en fjärdedel till sparrning. Totalt använde tränaren ungefär två tredjedelar av tiden till övervakning av aktiviteter och ungefär en fjärdedel till instruktion. Instruktioner, positiva demonstrationer, allmän positiv feedback, specifik korrigerande feedback och organisation var de mest använda tränarbeteendena. Både tidsanvändningen och tränarbeteendena varierade under olika träningsfaser. Det fanns också skillnader i de tränarbeteenden som användes med erfarna och oerfarna adepter. Tränaren hade totalt fler interaktioner med oerfarna adepter och gav dem mer fysisk assistans, allmän positiv och korrigerande feedback. Erfarna adepter fick fler instruktioner och positiva demonstrationer.
Hjärtfrekvensdata visar höga nivåer av MVPA hos alla adepter under samtliga delar av träningen, men det förekom också variation under olika träningsfaser. Under sparrningen var andelarna MVPA och VPA högre än under de andra delarna av träningen. Resultaten visar också att oerfarna adepters MVPA- och VPA-nivåer var högre än hos både erfarna och andra adepter. Erfarna adepter hade fler prestationer och en större andel lyckade prestationer än oerfarna adepter.
För att uppnå syftet med min undersökning har jag använt kvantitativa metoder. Video-observation och hjärtfrekvensmätning har använts som datainsamlingsmetoder.
Resultaten visar att mest tid användes till teknikträning, en tredjedel till uppvärmning och en fjärdedel till sparrning. Totalt använde tränaren ungefär två tredjedelar av tiden till övervakning av aktiviteter och ungefär en fjärdedel till instruktion. Instruktioner, positiva demonstrationer, allmän positiv feedback, specifik korrigerande feedback och organisation var de mest använda tränarbeteendena. Både tidsanvändningen och tränarbeteendena varierade under olika träningsfaser. Det fanns också skillnader i de tränarbeteenden som användes med erfarna och oerfarna adepter. Tränaren hade totalt fler interaktioner med oerfarna adepter och gav dem mer fysisk assistans, allmän positiv och korrigerande feedback. Erfarna adepter fick fler instruktioner och positiva demonstrationer.
Hjärtfrekvensdata visar höga nivåer av MVPA hos alla adepter under samtliga delar av träningen, men det förekom också variation under olika träningsfaser. Under sparrningen var andelarna MVPA och VPA högre än under de andra delarna av träningen. Resultaten visar också att oerfarna adepters MVPA- och VPA-nivåer var högre än hos både erfarna och andra adepter. Erfarna adepter hade fler prestationer och en större andel lyckade prestationer än oerfarna adepter.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [594]