Realismens röster : kvinnliga kontorister i mellankrigstidens finlandssvenska litteratur
Johansson, Eva (2017-05-13)
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
13.05.2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-857-7
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-857-7
Kuvaus
Avhandlingen undersöker realistiskt berättande i finlandssvensk litteratur under mellankrigstiden – en period som annars förknippas med modernismens etablering. Utgående från kvinnligt kontorsarbete som litterärt motiv visar avhandlingen hur det realistiska berättandet behandlar samhällets modernisering och kvinnans förändrade samhällsställning.
I centrum finns tre kvinnliga författare, May Hartman, Ingrid Qvarnström och Anna Bondestam och deras kontorsromaner från 1920- och 30-talet: Bara en kontorsflicka, En gedigen flicka och Fröken Elna Johansson. Utöver dessa behandlas även andra realistiska berättelser: Allan Tallqvists roman Stålets sång, Margit Niininens novell ”Gideon Lundströms frimärken”, samt Ingegerd Lundéns noveller ”Deklaration” och ”Ett småstadsöde”. De kontrasteras mot två modernistiska noveller, Ralf Parlands ”Standard” och Elmer Diktonius ”Josef och Sussan”. Kontorsskildringarna undersöker de moderna självförsörjande kvinnornas sociala situation i mellankrigstidens Finland, och frågar vilken slags frihet som finns för den moderna kvinnan att handla och ta ansvar för sitt liv.
De inledande analyserna undersöker det realistiska berättandets särdrag, dess modus, som karaktäriseras av ett kausalt samordnat narrativt förlopp och en auktoritativ berättarinstans. Samspelet mellan realismens olika röster betonas, och realismens paradoxala tendens dels mot en harmoniserad final struktur, dels mot öppenhet i det kausala förloppet. Perspektivet är feministiskt, med den analytiska tyngdpunkten på de kvinnliga protagonisterna.
Därefter lyfter den fram ytterligare en analytisk aspekt som gäller realismens konstnärliga etos – dess affirmativa hållning till berättelsen som mimetisk gestaltning. Etosperspektivet lyfter fram realismens samhällskritiska potential. Genom Bourdieus analys av social identitet undersöks kontorets maktordning och brytningen mellan en traditionell och modern kvinnlighet. Resultatet visar att kontorsskildringarna har ett maktkritiskt förhållningssätt; tyngdpunkten är dock vid protagonisternas inre utveckling. Analyserna visar också hur undertryckta röster i vissa berättelser skapar narrativa dissonanser på ett sätt som resulterar i en krackelerande realism.
I centrum finns tre kvinnliga författare, May Hartman, Ingrid Qvarnström och Anna Bondestam och deras kontorsromaner från 1920- och 30-talet: Bara en kontorsflicka, En gedigen flicka och Fröken Elna Johansson. Utöver dessa behandlas även andra realistiska berättelser: Allan Tallqvists roman Stålets sång, Margit Niininens novell ”Gideon Lundströms frimärken”, samt Ingegerd Lundéns noveller ”Deklaration” och ”Ett småstadsöde”. De kontrasteras mot två modernistiska noveller, Ralf Parlands ”Standard” och Elmer Diktonius ”Josef och Sussan”. Kontorsskildringarna undersöker de moderna självförsörjande kvinnornas sociala situation i mellankrigstidens Finland, och frågar vilken slags frihet som finns för den moderna kvinnan att handla och ta ansvar för sitt liv.
De inledande analyserna undersöker det realistiska berättandets särdrag, dess modus, som karaktäriseras av ett kausalt samordnat narrativt förlopp och en auktoritativ berättarinstans. Samspelet mellan realismens olika röster betonas, och realismens paradoxala tendens dels mot en harmoniserad final struktur, dels mot öppenhet i det kausala förloppet. Perspektivet är feministiskt, med den analytiska tyngdpunkten på de kvinnliga protagonisterna.
Därefter lyfter den fram ytterligare en analytisk aspekt som gäller realismens konstnärliga etos – dess affirmativa hållning till berättelsen som mimetisk gestaltning. Etosperspektivet lyfter fram realismens samhällskritiska potential. Genom Bourdieus analys av social identitet undersöks kontorets maktordning och brytningen mellan en traditionell och modern kvinnlighet. Resultatet visar att kontorsskildringarna har ett maktkritiskt förhållningssätt; tyngdpunkten är dock vid protagonisternas inre utveckling. Analyserna visar också hur undertryckta röster i vissa berättelser skapar narrativa dissonanser på ett sätt som resulterar i en krackelerande realism.