fi=614 Teologia|sv=614 Teologi|en=614 Theology|https://www.doria.fi:443/handle/10024/916972024-03-28T14:07:01Z2024-03-28T14:07:01ZFör samhällets bestånd och Guds rikes förkovran : Prästerskapets undervisning kring hushåll, barn och äktenskap i svenska postillor 1686–1770Antonsson, Niklashttps://www.doria.fi:443/handle/10024/1885962024-02-23T08:43:40Z2024-02-23T08:17:39ZFör samhällets bestånd och Guds rikes förkovran : Prästerskapets undervisning kring hushåll, barn och äktenskap i svenska postillor 1686–1770
Antonsson, Niklas
In this dissertation, I examine the conceptions of household, children, and marriage that were conveyed through printed postils in the Swedish Empire 1686-1770. How and why were these conceptions expressed, and how may continuity or change be observed in the postils' teaching regarding these subjects? The source-material scrutinized in the study consists of all postils upon the gospels and epistles that were printed in Swedish (17) and Finnish (1) during the examined period, and that were written by priests in the Swedish Empire. The tripartite theme; household, children, and marriage, is related to the table of duties and to its concept of oeconomia, around which the thesis is disposed.
The thesis is based on qualitative analyses of the source material, which is contextualized by perspectives of both homiletics, intellectual history and social history. Furthermore, to expose possible tendencies of change or continuity, the postils are analyzed diachronically. Even though the genre of postils is characterized by a high degree of both continuity and homogeneity, the large source material that is taken into account in the study facilitates the identification of both differences and developments.
In the thesis, I have treated the postils as entireties, and accordingly, not merely analyzed a selection of pre-selected sermons. Such a point of departure entails that a holistic picture of the postils' teaching of the investigated subjects is demonstrated. Furthermore, it has also exposed overall structures in the postils that previous research has not been able to reveal.
Inter alia, I argue that the frequent use of the scheme of the three estates as a type of homiletical application shows that the conception of household – derived from this schema and from the table of duties – permeated the sermons of the postils. This is so, despite the fact that the household as such was rarely dealt with extensively within the framework of the postils. Furthermore, the study makes visible how the homiletic rhetoric regarding the studied subjects overall developed in a more anthropocentric way. In particular, the more intensive teaching on the education of children, which occurs more frequently in the postils printed after the middle of the 18th century, can be considered as an evidence of this. Finally, a parallel line of development is how, towards the end of the examined period, themes related to man's earthly vocation, which were common to all the themes investigated in the study – seem to have gradually been given less prominent roles in the postils. This can be explained by the changed aim of homiletics during the 18th century, which was increasingly concentrated on soteriological issues.
2024-02-23T08:17:39ZBiblical Onomasticon Speaks : An Anthroponymic and Toponymic Survey of Biblical and Epigraphic Onomasticon with Archaeological SupportRahkonen, Paulihttps://www.doria.fi:443/handle/10024/1885782024-02-20T10:44:48Z2024-02-20T10:28:50ZBiblical Onomasticon Speaks : An Anthroponymic and Toponymic Survey of Biblical and Epigraphic Onomasticon with Archaeological Support
Rahkonen, Pauli
Personal names of the Old Testament have been more widely treated scientifically already approximately 100 years (since Martin Noth 1928). Usually scholars have been concentrated on internal structures of names, such as theophoric elements, and on semantic questions. Especially, since the last part of 1980’s several studies on personal names of the Old Testament have seen daylight. The present dissertation consists of four peer reviewed articles, which have been published in publications of theological or oriental research. In addition, the dissertation consists of a so called kappa-section containing goals of the study, methods, earlier research and summary.
The present dissertation treats its subject largely. Compared with several other explorations the aspect is different, too. The essential method concentrates on the comparison between extra biblical epigraphic onomasticon and biblical data of names. One of the goals has been to clarify to which era the personal names of the selected biblical books belong. The selected books are the Pentateuch, Joshua, Judges, Ruth, 1–2 Samuel and Ezra–Nehamiah. One of the articles treats toponyms of the Southern Levant which can be dated to the second millennium BC. The goal has been to find out areal concentrations of different toponymic types. This, in turn, illustrates linguistic distributions in the ancient Southern Levant. These toponyms have also been compared with names outside of the studied region. Through the comparison the direction and dating of possible migrations has been possible to define. The article in question combines archaeology and onomastics.
Finally, we can briefly state that the fashion of given names has varied sometimes slowly and gradually, but sometimes even suddenly. The anthroponyms of the patriarchal narratives in Genesis resemble closely epigraphic Canaano-Amorite personal names from the Middle Bronze Age (ca 1950–1550 BC), which are found for example in the Mari archives or Egyptian execration texts. The onomasticon of the rest of the Pentateuch (Moses narratives), Joshua and Judges correspond mainly the epigraphic names originating from the Late Bronze Age and Iron Age I (ca 1550–1000 BC). In these books yahwistic names are extremely rare and begin to appear only in 1 and especially 2 Samuel. The Israelite epigraphic onomasticon of the Iron Age II (ca 1000–586 BC) resembles rather closely those of 1–2 Kings and Jeremiah. The high popularity of yahwistic names is a typical phenomenon during this period. Names of Ezra–Nehemiah represent mostly earlier (Late Iron Age II) types of anthroponyms, but a new fashion begins to appear, too. Ancient heroic biblical names, such as found in the patriarchal narratives, begin to emerge. They became dominant during the Hellenistic Period.; Gamla testamentets personnamn har behandlats mer omfattande i vetenskaplig mening sedan cirka 100 år tillbaka (Martin Noths publikationer). Å andra sidan har fokus legat på namnens interna strukturer, som teofora elementen och å andra sidan på namnens semantiska frågor. Särskilt sedan slutet av 1980-talet har flera studier publicerats angående nomenklaturen i Gamla testamentet. Den aktuella avhandlingen består av fyra ”peer-reviewed” artiklar publicerade i publikationer i teologiska eller Mellanösternstudier. Dessutom innehåller den en omfattande kappa-avdelning, som introducerar t.ex. forskningsmål, metoder, tidigare forskning och en sammanfattning.
Denna avhandling behandlar ämnet ganska omfattande. Synvinkeln är också annorlunda än de flesta i tidigare studier. Den centrala metoden kristalliseras i utombiblisk och biblisk nomenklatur för statistisk jämförelse. Målet har varit att ta reda på sambandet mellan bibliska namn i jämförelse till arkeologiskt daterade epigrafiska namn. Jämförelsen har använts för att ta reda på vilken epok personnamnen på de utvalda Gamla testamentets böcker ingår. De utvalda böckerna är 1–5 Moseböcker, Josuas bok, Domarboken, Ruts bok, 1–2 Samuelsböcker och Esras och Nehemias böcker. En till av artiklarna rör toponymer i Södra Levanten som kan dateras till 2: a årtusendet f.Kr. Det här syftet med artikeln har varit att hitta regionala koncentrationer av olika namntyper. Detta ger i sin tur en bild om Södra Levantens språkliga utbredningar. Namnen har även jämförts med namn utanför regionen. Denna jämförelses mål har varit att ta reda på riktningen och tidpunkten för eventuella migrationer. Artikeln kombinerar arkeologi och namnvetenskap.
Som ett resultat kan man kort konstatera att modet för namn har ofta förändrats långsamt och gradvis, men ibland snabbt också. Namnen på de patriarkala berättelserna i Första Moseboken liknar den mellersta bronsålderns (ca 1950–1550 f.Kr.) epigrafiska kanaanitiska-amoritiska namn, som finns t.ex. bland namnen på Mari-arkivet eller egyptiska utsöndringstexter. 2–5 av Moseböckernas, Josuas bok och Domarbokens nomenklatur motsvarar för det mesta nomenklaturen för senare bronsåldern och järnåldern I (ca.1550–1000 f.Kr). Det är typiskt för dessa böcker att de s.k. Jahwistiska namnen är mycket sällsynta och blir mer allmänt i 2 Samuelsboken. Vid Järnålder II (ca 1000–586 f.Kr.) den epigrafiska israelitiska nomenklaturen liknar i stort sett till exempel namn i 1–2 Kungaböcker eller Jeremia. Jahwistiska namns popularitet är typisk. Namnen på Esra–Nehemias böcker är påhittade mestadels från namntyper tidigare än den persiska perioden, men ett nytt mode för namn börjar redan dyka upp. Forntida bibliska hjältenamn börjar dyka upp, liksom många namn av patriarkala narrativer, som blev utbredd under den hellenistiska perioden och därefter.
2024-02-20T10:28:50ZKrischak Issara : the independent churches in Thailand, their historical background, contextual setting, and theological thinkingMäkelä, Jaakkohttps://www.doria.fi:443/handle/10024/1874842023-06-30T09:53:57Z2023-06-21T13:46:17ZKrischak Issara : the independent churches in Thailand, their historical background, contextual setting, and theological thinking
Mäkelä, Jaakko
2023-06-21T13:46:17ZJacob, the Torah, and the Abrahamic Promise : Studies on the Use and Interpretation of the Jacob Story in the Book of JubileesTanskanen, Topias K. E.https://www.doria.fi:443/handle/10024/1870852023-05-17T10:00:36Z2023-05-17T09:41:10ZJacob, the Torah, and the Abrahamic Promise : Studies on the Use and Interpretation of the Jacob Story in the Book of Jubilees
Tanskanen, Topias K. E.
I denna avhandling forskar jag i den tidiga judiska receptionshistorian av Genesis (Första Moseboken). Fokus ligger pa Jubileerboken (c. 170–150 f.Kr.), ett verk som har ofta kallats ett parallelexempel på fenomenet ”omskriven bibel” (”Rewritten Bible”). Det handlar mest om ett antikt (och modernt) fenomen där man berättar och skriver om bibliska berättelser med hjälp av olika tolkningstraditioner som är anknutna till den bibliska texten. Genom att undersöka Jubileerboken och jämföra den med Genesis kan man avslöja hur berättelserna i Genesis har använts och tolkats under det andra århundradet f.Kr. Eftersom patriark Jakob står i fokus i Jubileerboken, har jag fokuserat på honom som huvudgestalt och undersökt hur Jakobberättelsen har tolkats och använts.
Avhandlingen består av fyra delar. I det första kapitlet inleder jag studiet genom att diskutera Jubileerbokens mångfacetterade texthistoria. Den etiopiska texttraditionen har bevarat hela texten, så därför står den i fokus. Den är ocksa tillräckligt tillförlitlig för att säga något om den tidiga judendomen i andra årh. f.Kr. trots att manuskriptevidensen härstammar från medeltiden. Därutöver diskuterar jag olika möjliga redaktioner som boken kan ha haft och kommer till den slutsatsen att den ursprungligen varit en helhet som dock kan ha redigerats mer i Qumrankretsen, åtminstone för delen Jub 1:15b–25.
Själva avhandlingen innehåller tre studier, av vilka tva (kap. 2 och 3) handlar om förhållandet mellan Jakob och Toran, och ett (kap. 4) handlar om förhållandet mellan Jakob och Abrahamslöftet. Med Abrahamslöftet menas i detta studium de löften som Gud gav åt Abraham i Genesis 12:1–3 och paralleltexter, nämligen (1) land, (2) säd/avkomlingar, (3) stort namn samt (4) välsignelsen.
I det andra kapitlet behandlar jag hur psalm 78 har tolkats i Jubileerboken. Som utgångspunkt har jag Ps 78:5 där det står att Gud har ”placerat sitt testimonium i Jakob, och satt sin Tora i Israel.” Jubileerbokens författare har tolkat versen att tyda på att patriark Jakob har fått lagen. Själva termerna ”testimonium” (תעודה /עדות ) och ”Tora” (תורה ) är viktiga för författaren, som hela tiden hänvisar till ”testimoniet” som har skrivits på himmelska tavlor. Av allt att döma har författaren använt det tidiga gezera shava -tolkningssättet, där ovanliga ord och uttryck i olika texter tolkas i ljuset av varandra. Nu har författaren använt Ps 78:5 och kombinerat den med Jes 8:16, 20 och Rut 4:7 och kommit till den slutsatsen att Jakob har fått Toran som helhet, och att uppenbarelsen angående lagen eller halakha har fullbordats i Jakobs tid. Jakob ger budskapet vidare till sin son Levi, som ska förkunna det för Israels folk (Jub 45:16). Denna transmittering av materialet som Jakob gör med Levi är annorlunda än det som sker med patriarkerna före Jakob, men själva traditionsförmedlingen är något som också Ps 78:5–8 betonar och som är viktigt för författaren till Jubileerboken.
Tredje kapitlet handlar om hur författaren har kombinerat patriark Jakob med Deuteronomium (Femte Moseboken). Deuteronomium har skrivits som tilltal till Israel. I tilltalet förekommer andra person singularis och pluralis växelvis. I studien lyfter jag fram Jub 30–32 (jfr. Gen 34–35) som utgångspunkt och visar hur författaren har kombinerat deuteronomiska bud med Jakobs liv. Jakob heter ocksa Israel. I den omskrivna versionen av Jubileerboken är Jakob en perfekt israelit, som uppfyller de deuteronomiska lagarna in i minsta detalj och som redan fått alla lagar. När det under författarens tid förekom risken att man trodde att patriarkerna inte kände Toran, så anser författaren tvärtom. De kände dem, och uppfyllde dem så bra som möjligt. Under Jakobs=Israels tid blev allt klart, och därför ska alla följa författarens lagtolkning.
Fjärde kapitlet är ett studium om Abrahamslöftet och dess reception i Jubileerboken. Det visade sig att löftet spelar en väldig stor roll i Jubileerboken. Löftet tolkas pa konditionellt sätt: Redan från början (Jub 12) är Abraham den aktiva parten som tar första initiativet, och patriarkernas aktiva roll betonas i hela boken. Författaren har också lagt in flera betydelsefulla tillägg som inte har någon parallel i Gen. Dessa inkluderar Abrahams tal till Rebecka (Jub 19), hans testament till sina söner (Jub 20), till Isak (Jub 21), Jakob (Jub 22), Rebeckas tilltal till Jakob (Jub 25) samt Rebecka och Isaks testamente till Jakob och Esau (Jub 35–36). Gen 18:18–19 fungerar som hermeneutisk nyckel till löftet.
Både de omskrivna delarna och de tillägg, av vilka några väl kan härstamma från tidigare tolkningstraditioner, visar att löftet om Abrahams säd har tolkats att hänvisa till Jakob. Jakob repsenterar således en typos, förebild av en ideal israelit, som följer Toran enligt författarens halakha. Samtidigt har denna tolkning kombinerats med tanken pa Jakob som ”helig säd” och representant av ”resten” som är ocksa viktiga termer i Jes och Esra-Neh. Inte alla etniska judar hör till Jakob/Israel, utan Esau fungerar också som typos av en apostat som inte ärver löftet. Löftet om landet har tolkats på två olika sätt: å ena sidan handlar det ännu om det utlovade landet, men å andra sidan har det också tolkats som att gälla hela världen. Detta kan systematiseras på sådant sätt att det lovade landet står som högkvarteret till Israels hegemoni, som sedan sprids åt hela världen. Levi som typos till leviter/präster samt Juda som typos till (messiansk) kung är huvudaktörer i det hur hegemonin blir realitet. Genom dessa två söner och de institutioner och individer som de representerar blir också Abrahams namn stort, såsom löftet om stort namn lovade. När Jakob/Israel följer lagen enligt författarens halakha, så blir de ocksa välsignade. Denna välsignelse har både partikularistiska och universalistiska drag. Å ena sidan kan andra folk endast begära samma slags välsingelse (Jub 20:9, en tolkning av nif’al/hitpa’el-formen av ברך “välsigna” i Gen 12:3 par.), å andra sidan reparerar dessa välsignelser världen (Jub 19:25).
Patriark Jakob står således som ett exempel på hur alla sanna israeliter ska bete sig. De ska uppfylla lagen. När lagen är uppfylld, kan de ocksa ärva de löften som gavs åt Abraham. I slutet av avhandlingen visar jag att Jubileerboken kan fungera som viktigt parallelmaterial bl.a. för forskare av Nya testamentet och särskilt i Paulusforskning, eftersom Pauli syn på både Abrahamslöftet och Toran står i motsats till den som finns i Jubileerboken. Patriark Jakob har också kopplats intimt ihop med Deuteronomium i senare rabbinska tolkningstraditioner (t.ex. Sifre Deuteronomium), men själva tolkningstraditionen är mycket äldre än vad forskarna har tidigare trott.
2023-05-17T09:41:10Z